Dagens Nyheter – 30 juni 1866, sida 3

denna orsak har man haft all möda i verlden att få honom att bekänna. Genom att ta honom på det ömma har man dock slutligen kommit derhän. — Min herre, jag känner att mina hår hvitna af förskräckelse. Och denne man har uuderkastat sig sitt öde? — Utan tvifvel. I går sade han till gendarmen som bevakar howom: (Gendarm, Jag ger er mitt hedersord på att jag är oskyldig. — Jag vet det, min vän, svarade gendarmen; men betänk att ni gör en ofantlig tjenst åt samhället Charad. Mitt första hvarje menniska kan fira: Det afser händelser och dar och år, Då plär man koka, steka, skura, sira, Så huset snart en annan prägel får. Mitt andra något är, som man bör äta, Och någonting, som man bör sträfva till. Det talas äfven om då man skall mäta Långt, kort och vått och tort och hvad man vill. Mitt tredje flyr, likt blomsterprydda våren. Det brådskar... stannar aldrig en minut. Vår fröjd, vår smärta tar det med i spåren. Allena himlen vet när det har slut. Af dig, som vill och kan mitt hela gifva, Må ädla drycker ej förgätna blifva.