Dagens Nyheter – 30 juni 1866, sida 2

förrän de blifvit bragta till uselhet, icke hafva något mera att spela bort. En författare ut trycker detta förhållande på ett så utmärkt sätt att vi ej kunna neka oss nöjet att citera ho nom: Högst märkvärdigt är att se en nykomlings tilifälliga uppträdande på ett spelhus: i början är han bekymmerslös och liknöjd, men efterhand fästes hans uppmärksamhet allt mer och mer på spelet, hans blick blir orörlig, och en egen: doumlig glans framstrålar derur, han försjunke! helt och hållet i betraktande — och han tjusas. Tvekande gör han sin första insats, fördjupar sig sedan allt mer och mer i spelet och störtar slutligen med kropp och själ i afgrunden. Han kommer i ett förfärligt öfverretningstillstånd, förnuftet flyr sin kos, han vill vinna allt eller ruineras. Här och der ser man personer som stiga upp från spelbordet i afsigt att gå sin väg; de kasta en dröjande blick på guldhögarne och korten; en mäktig dragningskraft tvingar dem att sätta sig ned på stolen igen. En blyg qvinna med mildt och behagligt utseende står bland åskådarne; hon vänder sig bort och framtager i smyg ett mynt ur sin börs, ber en herre som sitter vid spelbordet alldeles bredvid henne, sätta ut hennes penningar. En fjerdedels timma sednare är denna qvinna alldeles förändrad, blygsamheten har försvunnit, hon tar sig en stol och. slår sig ned vid bordet; och snart är hon ett rof för den mest förhärjande af all, menskliga lidelser. När spelpassionen blir herre öfver mennisko. själen, nedrifvas genast religionens och mora. lens skrankor. Det är en betecknande omstän. dighet att spelhusen vid de tyska brunnsorter