Dagens Nyheter – 29 juni 1866, sida 2

öfverfallit dem och begärde instruktioner. Under afvaktan på dessa, mötte han emellertid fienden såsom en man egnar och anstår. Den Lenoirska banken led nederlag den ena dagen efter den andra. Kontrabankirernas taktik var ypperlig, och de ryckte framåt, oemotståndliga och fruktansvärda såsom den Macedoniska falangen. Tisdagen, en förlust af adertontusev floriner; onsdagen, en förlust af fyrtiotusen floriner o. s. v. Hvarenda afton hade hr Lenoir den sorgen att till sin äldre broder nödsas ingitva rapport om stor förlust under da: zen. Hvad var att göra? Huru skulle allt detta sluta? Lenoirska husets chef bosvarade sin broders skrifvelser genom att sända penuingremisser till kassans förstärkande. Kistor, fyllda med guld, anlände tidt och ofta till spelbanken. I sida bref uppmanade den äldre Tnoir sin broder att icke tappa modet; sielf hade han alltid bibehållit lugn och sinnesstyrka under motgånSen, i Kontrabankirerva fortforo att segra. Den ena rullen Napoleon-dorer efier den audra kom i deras ego. Man erhöll nu underrättelse om alt kejsaren sammandrog stora truppmassor: benoir sjelf aolände från Paris och befann sig iter bland sina barn, vänner och tjenare. De dagliga drabbningarne sid spelboråst fortsattes oafbratet. Likasom Polyfemus aldrig uttog mer än en fånge i sender ur sin håla, då han skulle ita sig mätt, likaså nöjde sig kontrabankirerna med att vinna en måttlig summa före middasen och ungefär lika mycket före eupen, d. v. 3, femtuser floriner till hvartdera målet, i