frivillige, som varit ingvarterade i staden, tillkörde, enligt hvad min vänlige vägvisare berät tade, de förnämsta familjer i öfre Italiens störr: städer, såsom Genua, Turin, Milano, Florew m. fi. Blavd dem rådde den lifligaste banförelse, och här liksom i Varese deltog man med sådan lust och ifver i de vanligen så tråkga och tröttsamma första exercisöfningarne, bvilka dock äro så oundgängliga för soldatyrket, att man kan vänta sig det basta resultatet af dessa ungdomliga kämpars entusiasm. Det är emelertid icke blott för dem som Garibaldi är e slags halfgud; den vördnad, hvarmed en simpel karl visade mig det hus, der hjeiten från Marsala bott under sitt vistaude i Camo, bevisar tillräckligt tydligt att folket väntar all framgöng af denne nationalheros. Redan i den italiensk: delen af Schweitz anmärkte jag med hvilker andakt eller snarare hvilken innerlig hänförelse folket gång efter anvan uttalade Garibaldis namn. På frågan: Hvar är Garibaldi? svarade diligenspostiljonen med en betydelsefull skakning på sitt gråa hufvud, åtföljd af ett underligt uttrycksfullt leende, liksom ville han säga: Ja, hvem kan säga, hvar den mannen finns. Han förstår mer än att äta bröd och på honom: blir ni icke slug Afven konduktören syntes vara af samma Ååsiet. Atminstone bekräftade hans, till hälften med ett vidskepligt teckenspråk gifna, svar, den mening jag redan fattat. avt Garibaldis person redan börjar omklädas med mythiska moln, som ställa honom på mils långt afstånd från vanliga dödlige. Emellertid hör jag nu att Garibaldi i nawt åter lemnat Brescia, men ingen kan säga hvart han begifvit sig. I margan ekoll jag söka få reda på Tons sea furste hun väl ändock TREE eleorafnyheter.