Dagens Nyheter – 28 juni 1866, sida 1

ningen af Saba, som uu blifvit oinskränkt herrskarinna öfver hans hjerta och hans vilja, Redan sporrade han sin häst, för att i största hast återvända till slottet. — Herr cehevalier, ropade då Jakob med en röst som darrade af rörelse, hvart ämnar ni er? — Det ser du väl, svarade Rolf, jag beger mig tillbaka till ruinerna. — Dröj! herr chevalier, i himlens namn dröj! — IHvad menar du?... Är det väl någon fara å färde? — Dröj! upprepade Jakob för tredje gången, i det han fattade sin busbondes häst vid tyr geln, för att hiudra honom att komma ur fläcken. — Men så tala då i herrans namn! sade chevaliern . .. Hvarföre håller du mig qvar? Jakob svarade blott genom det enda ordet: — Be! I detta ögonblick steg en eldpelare mot skyn, förvandlande för eu sekund slottet La Baume till en krater, liknande Vesuvii; en knall där uade så stark att man kunnat tro det minst tre hundrade kanonskott på en gång blifvit affyrade; derefter inträdde åter samma djupa tystnad och mörker som förut herrskat. — Hvad vill detta säga? frågade Rolf bestört. — Herr chevalier, genmälde Jakob, dels ansåg jag att ni möjligen kunde komma att ångra sr och af ert goda hjerta förmås att lös-läppa detta vidunder till qvinna, hvilken olycka jag på allt sätt ville förebygga, dels trodde jag mig göra er en tjenst genom att tillskyuda henne döden, så att ansvaret derför skulle hvila