Dagens Nyheter – 26 juni 1866, sida 3

Carl Fredrik Ridderstad. Ridderstad, skalden och folkrepresentanten, är född den 18 oktober 1807 i Roslagen, Rådmansö församling, på fideikomisset Riddersholm, tillhörigt familjen af samma namn eller, rättare, äldste sonen och följaktligen icke den, hvars porträtt vi i dag meddela. En yngre son inom en sådan familj kan nog vara hvad man kallar amorsgrisen, men sällan är han föremålet för fadrens förhoppningar och stolthet. Det är icke han som skall mottaga fädernegodset, icke han som skall bära upp namnet, icke han som redan i vaggan af tjenare och gårdsfolk benämnes dlilla hans nåd. Emellertid kan nog en andre son vara bra att ha, men blott såsom reserv betraktad. När den äldre vid sitt inträde i verlden gevast har, att vi eå må säga, ett dukadt bord att träda till, måste den yngre duka åt sig sjelf; men hvem som lättast dukar under, det har i de flesta fall erfarenheten visat och visar än i dag, och riddersholmska fideikomisset hör ej till undantagen. Det blef tvärtemot. 1adrens beräkningar, den yngre Ridderstad beskärdt att, änskönt utan arfvegods, icke blott bära upp namnet, utan ock bereda det ökadt anseende och utmärkelse. Såsom vi se, blef reserven hufvudstyrkan. aStark ström med egna vågor går genom hafvet. Rådmansö församling utgör en del af Sveriges fastland, som några mil norr om Stockholm skjuter allralängst uti Östersjön. Yttersta udden är Riddersholm med Kapelskär till hamn. Under kriget 1808 och 1809 samlade sig der svenska flottan jemte trupperna antingen för att gå öfver till Finland eller för att vid återtåget hemförlofvas. Tusentals landtvärnister ha lägrat sig på dessa stränder, och de många, som af landtvärnssjukan rycktes bort, funno sina grafvar der. Berättelser om kriget, Ryssarnes härjuingar, Fiulands förlust och landtvärnets olyckor utgjorde den sagokrets, inom hvilken Ridderstad växte upp. Landskapet med sina täcka dalgångar, sina vikar och sund, är af ett mildt skaplynne. Men vräker hafvet, upprördt af stormen, sina svarta vågor mot strandens hällar och skär, då dånar det i djup och på höjd, och naturen blir vild men storartad. beslägtadt. Modren mild och kärleksfull, fadren barsk och full af lidelser. I hemmet, liksom i naturen, vexlande solsken och storm. Barnet får intryck af sin omgifning, mannen bibehåller det, om han ej är ett rör, och en gång vana vordet blir det hällartadt och svigtar ej för årens tyngd. Hos Ridderstad är detta intryck ännu i dag väl bibehållet, antingen han sjunger, vid lyran eller talar i riksförsamlingen. Men en andre son måste ut i verlden och bli något; den förste behöfver det ej, och den tiden anstod det icke ens för en andre son inom adelig slägt att välja ett fredligt och gagnande yrke. Carl Fredrik Ridderstad blef vid 14 års ålder kadett. Kanske lutade också hans tidigare håg ditåt. När man växer upp under ett krig, växer kriget in i en sjelf. Måhända drömde han om att taga Finland åter. Vid Ridderstads inträde på Carlberg herrskade på det mest upprörande sätt de öfre klassernas käppvålde öfver de nedre. Dessa uuderkastades de orimligaste befallningar, det råaste bebandlingssätt, och det värsta var att på samma gång de yngre behandlades med fräck förgätenhet al hvarje menskligt rättsbegrepp, uppehöllos de jemväl i sina studier. Läwujan var patricier, fiiten plebej. Men de yngres krafter tillväxte alltmer genom gymnastik och militära ofniugar, och en vacker dag, med Ridderstad i spetsen, bröto de terrorismen, också enrevolution i sitt slag. Penalismen afskaffades och förmådde ej sticka upp hufvudet, så länge Riderstad fanus på Carlberg. . Sedan nu luften blifvit fri och jemnlikhet proklamerad inom kadetikären, vaknade hos Ridderstad behofvet att ge uttryck åt hvad som föregick i hans inre. Det både fysiskt och moraliskt pröfvande under de föregående striderna vid denna undervisningsanstalt hade ytterligare a a FE a a