Dagens Nyheter – 26 juni 1866, sida 2

lilla barn för en sådan penning, och en tolfskilling kan man ej förtjena der; man får ej en gång arbeta för ensarat brödfödan. De skulle byta med oss, de skulle som vi haft missväxt i fyra är genom frost och svårt väder, de skulle ha fått sluta sina kreatur för att ha något att äte, och de skulle ha et längt år för sis, utan atv kunna få skörda något af den jord de ar octat upp, emedan de ej haft något att Jö då kunde de få klaga på uöd. Viskv men med all militärisk bonnör och med bi vera ekliga deruppe att ha det som här De som för den långvä; va beläsenhet, (styrktgenom hva se blifvit red. förevisad och vilja lindra henues höd med cen skört af sitt öfverföd, kunna iuiemua drag 1 våra annouskoutor, Carlsons bokhaudel 52 Stwia Nygatan och Levy O:s cigarrbod I1 Drottninggatan, och skall red. de inlemnade bidregen 1 Dagens Nyheter redovisa. i I i dep; IDRNEELNORNSN Smånyheter. bör aldrig fleskaiijensten, I gåreftermiadar blef det oro och uppståndelse i trakten af sdolt Fredviks kyrka, ty just som klockan slog tre så började det att klämta i kyrktornet. Den pa;rände po liskonstape In skyndade sig upp till vaktkontoret, grupper af menniskor samlade sig och såvade hvarandra hvar elden var 1 , men ingen kande besvara frågan och ingen flagg syntes heller på kyrktornet. Klämtningen afstannade också efter 3 hårda slag. Vid af polisen gjord efterfrågan befanns det att tarnväktaren, som sannolikt tagit sig cen liten middagslur i värmen, yrvaken tyckte alt klockan slog fyra i stället för tre. Det blir honom sannolikt en dyr middagslur. fin björn af det fyrfotade slaget har man de sodnäre dagarna sett ledas omkring härstädes, och har tenne för sina hemtrakter ibland så vådliga busv här fredligt låtit omringa sig af nyfikna åsk år dare. Ibland har dock nyfikenhet ten blifvit alltför närgången, och då har cgrålle, lyftat på sin ram och visat prof på dess inneboende styrka. Så fick i lördagsafton en person å Södermalmstorg ett helt beskedligt slag på axeln af skogens hung — och personen bugade sig till jorden. I samma ögonblick — björnen tycktes vara vid godt och väntigt humör den gången — gaf han en annan en liten klapp på ena benet, af hvilken nådebevisning denne andre kände sig lika kraftiot rörd till samma ödmjukhet. Man kan deraf sluta till hurudan björnen är i sin vredes stund, och bör man derföre ej af hans beskedliga yttre insöfva si i förhoppningar att man har att göra med aen hare i björnhuds. Ilisslyckadt försök. Ett hjon på Sabbatsbergs fattiginrättning hade burit sig så illa åt på midsommardagen att han hade all anledning att frukta för straff. Icke riktigt nykter ännu, beslöt han att undandraga sig detta. Han gick ned tili hästbryggan nedanför Sabbatsberg, plockade stenar i ett förkläde som han hade på sig, vek mycket väl in flikarne af förklädet innanför byxlinninge n och kastade sis så i sjön. Men buru väl han gjort ig i ordning till hädanfärden, så hjelpte det icke. Förklädessnibbarne gingo upp, stenarne sjöuko till botten och karlen flöt upp samt uppfiskades af en färgaregesäll, Berggren, som befann sig i grannskapet och kastade sig i sjön med kläderna på sig för att rädda den drunknande. Hittadt barn, På midsommarsdagens morgon hittades ett nyfödt flickbarn på ett allmänt ställe i stadsgården. Hvem den onaturliga modern är, som dödat och utlagt sitt barn, har man ännu sig icke bekant, men polisen är sysselsatt att taga reda derpå. ä