Dagens Nyheter – 26 juni 1866, sida 2

jag inser väl att du icke kan bli lagligen förenad med denna qvinna, så länge jag lefver; men jag vet att, om du vill, kan jag behålla lifvet, utan att stå i vägen för din lycka. Jag kan ju lefva och ändå anses för att vara död ... Jag är, villig att med mitt blod underteckna en skrilvelse, hvari jag afstår från alla mina rättigheter öfver dig och ger dig rättighet att ingå nytt äktenskap med hvilken du behagar... Men om detta icke är tillfyllestgörande, fins ett annat medel, som förtjenar att tagas 1 betraktande... Du är rik, du har många vänner och tjenare, som för dig hysa en oinskränkt tillgifvonhet och lyda dig såsom vore du Gud sjelf. Låt en af dessa personer föra mig öiver hafvet till jordens mest aflägsna vrå, och vare sig jag der blir bevakad eller lemnad at mig sjelf, kan du vara öfvertygad om att jag aldrig kommer äter, avt jag aldrig skall störa din lycka. ... Jag är ju så obetydlig, Rolf, jag är ju så ringa. ... Hvad gör det, om jag iefver eller är död?... Försök förläta mig... försök... och måhända skall du finna att det öx ljufvare att förlåta än att hämnas... lHvarföre svarar du mig icke? Hvarföre förblifva diaa blickar så stränga och kalla, då du ser på mig?... Du ar dock icke utan medlidande, jag är öfvertygad derom... du skall icke vägra mig den nåd, hvarom jag beder i dens namn, som du älskarl... Du kan icke låta mig lida och dö bär! Antonia förmådde icke säga ett enda ord mera; hon utbrast i ljudelig gråt. Rolf hade såsom hon sjelf anmärkt, åhört henne under tystnad, och utan att förråda den ringaste röralsa