Dagens Nyheter – 25 juni 1866, sida 3

TIC Skotflar mull, för dem all lifvets oro, All sorg, all smärta blir till hvila bragt. O—a. ) 1651. Ptt nattstycke. Den som framemot midnattstiden natten till sistl. måndag hade pas.serat rue du Cerfi Brissel skulle blifvit vittne till ett besynnerligt skådespel. Atmosferen var tung, natten djup; stadens buller hade helt och hållet upphört, lugn och tystnad herrskade på den ödsliga gatan. Vid huset M 4 vid sidan af en skyllerkur gick en ung soldat med sabeln i hand och postade, drömmande om sin hembygd och gäspande lika mycket af ledsnad som af sömnighet. Plötsligt förnams ett lätt buller i fjerran, framåt boulevard de Waterloo. Skildtvakten blir orolig, sträcker fram hufvudet och riktar en uppmärksam blick åt det håll hvarifrån detta buller kommer, som betecknade den raska gången af en man som har brådtom, men, kuriösa omständighet, tid efter annan afbruten. Denne man, löpande midt inatten långs trottoirerna, hvarför stannade han hvarje ögonblick? Måhända var det en missdädare ... hvem vet om han icke var stadd på flykt, och om han iske stannade för att väl öfvertyga sig om, att han hade undkommit hvarje förföljelse? — I alla händelser var det bestämdt icke en drucken, ty gången var dertill för rask och stegen för säkra. Postkarlen visste synbarligen icke hvad han skulle tro, och han amnade just sätta sig i gång då den misstänkte personen visade sig i gathörnet. Det var en karl af handfast utseende, bärande ett ofantligt paket och som i högra handen höll ett hopviket papper. ...: I detta ögonblick slog klockan tolf i Paulinermunkskyrkan. Postkarlen frågade sig just om icke ögonblicket vore kommet att med sin stora sabel sätta en bom för den okände vandraren, då denne stannade två steg från skyllerkuren, hukade sig ner för att råga förskräckelsen, och sökte inpraktisera någonting under porten på ett hus. Det var för mycken djerfhet af en bof som sannolikt flydde med frukten af sitt brott och utan tvifvel ville göra sig af med ett alltför mycket komprometterande föremål för att afvända misstankarna, ifall man ertappade honom. Skildtvakten tvekade icke mer. Upprörd, fattade han sin sabel med venstra hauden, grep med den högra vår individu i kragen och sade: Skurk, bvad gör du der? Den andre, mycket förbluffad, fann ej ett ord till svar. För resten, man måste tillstå det, var hans strupe icke rätt beqväm till ordspråk under den tryckning, hvarför den var föremål. Ah, du svarar icke, återtog soldaten, som började intala sig att han var på väg att förtjena hederskorset, korporal ut! Vid dessa ord återkom den okände från sin forvåning, försökte skratta och ville förklara sig. Det är bladet, sade han. Det var helt enkelt en tidningskolportör som gjorde sin rond och insmög, som vanligt vid denna timma, tidningen under general Lahures port, chefen för första kavalleribrigaden. Men bladet,, hvad är det för slag? Den stackars soldaten, som ännu icke riktigt lugnat sig efter ett alltför häftigt allarm, begrep icke, utan ryckte vår kolportör allt hårdare i kragen, så att denne måste ropa på bjelp och det behöfdes mellankomsten af husets folk, för att befria honom ur den alltför pligttrogne skildtvaltens händer, hvilken utan tvifvel hade blifvit instruerad att ta fast de tjufvar som kunde fresta på att under natten inpraktisera sig i generalens hus. En ny Kaspar Hauser. En tidn: i Braunschweig skrifver derifrån: Utanför Petriporten bor en enskild man, vid namn Nieper, som hörer till det välmående folket i staden. Hans grannar vilja redan ofta hafva hört ett stönande läte från hans gård, utan att hafva kunnat utröna orsaken. För någon tid sedan sålde Nieper sitt hus till en timmermansmästare i staden, hvilken företog en reparation, då i gården upptäcktes ett rum, till hvilket dörren måste sprängas upp. Hvilken hemsk anblick mötte ej härvid de inträdandes ögon! På en fullkomligt förruttuad bädd låg en naken gestalt, knappt mer lik en menniska, öfverhoöljd af ohyra och smuts och det ena ögat förtärdt; kammaren, som, utom sängen ej hade några möbler, hade räggarne betäckta med mögel — ett bevis på tt den aldrig blifvit vädrad. Och hvem var val nannen som bortruttnade lefvande? Eu roder till den ofvannämde Nieper. Han hade Irifvit ett handtverk i en by, rhen blifvit fattig ch begifvit sig till brodern. Denne påstår att rodern sjelf önskat sig ett sådant lefnadsöde, vilket denne också tyckes bekräfta, ehuru han är ir stånd att tala. Af polisen, som tagit hand mm saken, hafva två personer blifvit satta att köta den omkring SV-ärige gubben. PR fredlig revolution. Den lilla epubliken Andorra i Pyrenreerna har nyligen aft en revolution, som aflupit utan blodsutjutelse. En katalonisk tidning berättar, att er hölls ett stort folkmöte, der man blef ense m att fordra en revision af den gamla författingen och att modifiera denna efter tidens sv eTfP TT RR ke a I