Dagens Nyheter – 25 juni 1866, sida 2

UTE SERRIESREL hon sade att hon ville dö genast; ty hon insåg att hon icke kunde undkomma det öde, Rolf bestämt åt henne, och som hon anade vara värre än dösen. En långvarig tystnad inträdde. Derefter återtog chevaliern i en ton, helt olika den han dittills begagnat — i en allvarlig, dyster, nästan högtidlig ton: — Ni har trott er vara mycket stark, ega stor makt, min fru, och såsom förhållandet olta är med personer, som tro sig vara starka och icke äro det, har ni försummat att gå till väga med nödig försigtighet :.. Ar det väl jag som uppsökt er?... Har jag ens kommit ihåg att ni finns till?... Hade jag icke helt och hållet förglömt huru ni föraktade min kärlek, tillintetgjorde min lycka och förstörde min framtid? Jag närde en annan kärlek i mitt hjerta, jag hade ernått en annan lycka, jag hade skapat mig en annan framtid... Jag njöt af allt detta, utan att tänka på er — på er, den samvetslösa äfventyrerskan, zom flydde ur mitt hus, efter att ha bevisat mig den skamligaste otrohet! ... Jag säger ännu en gång, att ni för mig förlorat all betydelse, så att jag icke värdigas hvarken hata eller förakta er... Om jag mött er på gatan, skulle jag till och med ha försökt att icke känna igen er.., Så förhöll det sig, då ni plötsligt kastade er i min väg, ville hindra mig att gå framåt, med ett ord uppträdde såsom min rival, min fiende... Redan detta var mycket, eller huru? ..: Och dock var det intet emot den nedrighet, hvartill ni sedan gjorde er skyldig. Icke nöjd med att göra mig ondt, ville ni äfven djupt såra en engel af godhet, kärlek, renhet, oskuld och trohet! ... Ni uppsökte denna engel, ni, den