Dagens Nyheter – 23 juni 1866, sida 2

Ul alimanna tTdningarna i riket. (Vigtigt rörande skarpskyttesaken.) Man anhåller att på detta sött få till allmänhetens kävnedom meddela ett nytt försök att studera Kungl Förordningen och på samma gavug qväsa skarpskyttesaken. Söndagen den 22 april upplästes en från Fandshöfdinge embetet i Upsala län utgången kungörelse, hvaruti samteliga skarpskyttar ifrån Hagunda, Hagunda, Trögds, Habo och Bro härader som ville blifva befriade från första bevivlngsmötet, al ehefen för Uplands regemente avbefalldes att ioficna sig påföljande dag vid Lislena för att approberas al en officer al regementet. Med aulednving höraf fr 1) med hvilken rätt vågar HBandsbköfdinge-embetet eller chefen för Uplands regemente utfärda order till skarpskyttar, tvärtemot Kungl. Förordningen af den S mars 1861. På hvilken grund kunna skarps tittar äläggas att marschera lävgt utom det distrikt, de tillhöra, ofta gå 10 mil fram och tilibaka, och dessutom tvingas medhafva målskjutningsgevär och skarp ammunition? något som för öfrigt här icke lät sig göra, i anseende till den korta tviden. 3) Då Kungl. Förordningen af den 11 aug. 1863 föreskrilver alt skarpskytt skall batva bevis af il öfverbefälhafvaren som den till approbation kommenderade officer, hvaraf synes att båda skola samtidigt vara närvarande, kar regementechefen eller Landshöfdinge-embetet någon rätt att sålunda gifva öfverbefälhafvaren order att resa hvart det behagade nämnde embeten att befalla? 4) Man talar om skarpskyttarnas indisciplin, men då bemälte myndigheter föregå med så vackra exempel på laglyduad, hvar vill man då begära att skarpskyttarna skola lyda et befäl? Denna kungörelse visar just att det icke är sin öfverbefälhafvares befallniug de skola ätlyda. 5) De skarpskyttar som blefvo kasserade underrättades derom att det skedde derföre att de ej kunde ladda. Då nu de flesta flintlås äro odugliga, kuallhattslås icke finnas, och laddning fecke får öfvas med målskjutningsgevären, samt för öfrigt är för flintlås och tändhattsgevär väsentligt olika, huru skall laddning då verkställas till hr regementschefens och dess adjutants nöje? 6) Eger hr regementsqvartermästaren Upmarck någon slags rätt att tillsäga om anskaffande af skott taflor, häradsvis, eller att läta nåd gå för rätt? 7) Tänker den nye justitie-kanslern låta dylika laglösa tilltag passera? Svar på dessa frågor begäres af en Laqunda-bonde.