Dagens Nyheter – 23 juni 1866, sida 1

RIE IM IBIEE FISEN PESTO Ne kl INRE PE LST ADLER kunnat af Eder bifallas, har Jag dock, då Jug öfverser det hela af Eder verksambet, allt skö att uttala Mina tillfredsställelse; och då J nu nedläggen Edet uppdrag för ast återvända ti euskilda vär, hembär Jag Eder, i fosterlandats nann, Min tacksägelse för det redlga nit, Lvar med J handhaft dess angelägenhet r, för da goda J hafven verkat och förbercdt. Jemlkt grundlagens föreskrift förklarar Jag nu detta riksmöte upplöst och förblitver Bler, Gode lorrar och Svenske Män, alle samuigen och hvar och en isynnerhet, med all Konungslig nåd och ynnest städse välbevågen. Talmännen fraiwträdde derpå eu i seuder f alt Åy konungens haud, hvar nen afgick från rikssulen b samt den kommit. Sedan eeremorien på rikssale auförda af sina talmäv, afskedsher processio a ordulvg som n var slutad, orde sind uppvaktningar hos konungen och drottning ätvensom hos enkedrottningen. Vid uppvaktningen hos konungen voro prinsarne Oscar och August med siva gemåler närvarande. På aftonen voro samtlige riksstånden samlade för alt hos hvarandra aflögga afskedsbesök. Bundeståndets afskedsbelsning framfördes till medstånden af ÅA. W. Uhr, borgareståunets af vice talmannen PP. Mwca, Presteståndets af biskop Anjou och ridderskapet och adelus af exelleusen G. A Sparre. De vexlade talen, hvart och ett al större vigt än att blott för stunden uttrycka afsketets saknad, hinna vi icke i dag dergilfva. Från borgareståndet citerar man dock yttranden som ha en viss pikant betydelse. I sivt svaromål till bönderaa slutade br Schwau med att öfver Sverges bondestånd nedkalta den Högstes nåd, ynnest och bevågenhet! Till presterna yttrade hv S., att i den bifvande represeutationen behöfde ej Stverges pre stestånd frukta att icke blifva representtradt, ty den komme nog i behof af dess mogna räd och studeråde öfverlägsenhet. — Detjemte erinrade hr S. om, att det egentligen är presteståndet, som landet har att tacka för d:t nya fe presentationsskicket, emedan dess beslut i sista hand afgjorde den sekelganla ståndsiudeluingens öde 1 Sverge. Till borgareståndet höll hr S. ecd rmera tt tal, hvari han antydde som cu tillratlighet, av hans fader var borgarståndets talman vid 1810 års riksdag, då det statsskick grundades, som nu genom representatlonsreformen upphört — och hvilken reform, såsom blifvande grundlag, han, sonen, på fadrens plats såsom borgarständets talman fått underteckna.