Dagens Nyheter – 23 juni 1866, sida 1

Riksdagens afslutande. Historieskrifvarue räkna Sverges nyare bhistoria från den midsommarafton för 343 är sedan, då Gustaf den förste höll sitt intåg i Stockholm eftör ätt bafva befriat Sverge från frcinmande välde. Det är minnet af denna befrielsens högtid, som ännu deuna dag fortlefver i i bruket att pryda husen med löf och blommor, liksom man midsommaäraftoneh 1523 mottog den unge befriaren. Mem oss synes att medeltiden bar fortvarat i Sverge ända till i går. Det utmarkande för medeltiden vär adelsoch prestväldet. Det utmärkaude för dea nya tiden är allas politiska jemnlikbet. Och den räkna vi svenskar först rån i går. Den är icke fullständigt genomförd i den nya riksdagsordningen, men grundsatsen är erkänd. Adelo och presterna hafva förlorat s poliviska privilegier; en ståndsindelnivg som stammar från den mångtusenäriga hinduiska kulturen har upphört — ideväldet har trädt i slägtväldets ställe. Då vi s ga farväl till de fyra stånden, skola vi ej talå ondt på deras mull. De bafva fått höra tillräckligt af den sorten. De hafva delat ljut och ledt med Sverge i många skiften, och det må sägas till deras berömmelse, att de svåraste öden Sverges folk uudergått, ha drabbat det vär stånden ic funnits i grundlagen. Det må sägas ännu mera: alla de framsteg Sverge gjort i bildning, i odling, i välstånd har det i första rummet att tacka stånden för. En annan sammansättning af representationen skulle ha gjort mera, men vi må derföre icke vara otacksamma för hvad den representation gjort som vi egt. Konungen har börjat sitt afskedstal till dessa stånd med en högtidlig försäkran, att han oryggligen skall hålla den nya grundlagen. Det var liksom en ny konungaed. Folket skall ihågkomma denna ed och hålla den fram, om några fordna ståndelementer vilja uppträda som gengäugare och styra statsskeppet, älven under dess nya form, in i den gamla kursen. lfögtidligheterna vid riksdagens afslutande försivgingo i går enligt det förut omnämnda programmet. Gudstjensten började kl. !211 och bevistades af hertigaruce af Östergötland och Dalarne, riksstånden, statsrådets medlemmar, stater och kårer m.m. Texten för predikan, som hölls af biskopen i Lund dr Flensburg, var Mathei evangelium 6 kap. 33 och 34 verserwa: Söker först efter Guds rike och Hans rättfärdighet, så faller eder allt detta till. Sörjen icke fördvuskull ör morgondagen, ty morgundagen hafver sjelf sin omsorg med sig; det är nog, att hvar dag hafver sin egen plåga Till ingängsspråk hade predikanten tagit ordspråksbokens 16 kap. 2 ver-seu: Hvar och en tycker hans vägar rena vara; men Herren allena gör hjertat vist. Amnet, som i dr Flensburgs predikan afhandlades, var Gen vigtiga frågan: Huru skall Sverges folk med mod och förtröstan kunna gå framtiden till mötes? Det var ytterst svårt, nästan omöjligt, att följa predikantens utredning af och svaromål på denna fråga, emedan hans stämma var mycket svag. Ilan tycktes dock icke ha mod att förtröstansfullt blicka framåt och uttalade serskild farhåga för att kyrkans angelägenheter för det kommande kunde