Dagens Nyheter – 20 juni 1866, sida 2

Och åtföljd af Jakob, gick han med raska steg omkring den inhägnad, som sträckte sig ett godt stycke bortåt på andra sidan om boningsbuset. Denna inhägnad var omgifven af en hög mur, som det icke var tänkbart att öfverkliättra utan rep eller stege; men en mindre port var anbragt i muren och det var på denna port Rolf räknade. Den var tillstängd inifrån, men mycket tunn och maskstungen, så att den icke kunde göra särdeles stort motstånd. Rolf befallde Jakob skaffa ett par störar. Den tjenstvillige betjenten satte sig genast I verksamhet och kom snart tillbaka med två unga träd som han förmedelst sin gigantiska värja fällt och alqvistat. Rolf var icke okunnig om att Archimedes yttrat: Gig mig en stödjepunkt, och med en häfståny skall jag upplyfta verlden. Häral drog han den slutsatsen att det måste vara mycket lätt att upplyfta en gammal port, då man har både häfstång och stödjepunkt. Aundarne af de båda störarne inträngdes emellan stentröskeln och sjelfva porten, och utan den ringaste svårighet lyckades Rolf och Jakob höja porten med den kraft, att lås och gångjern gingo sönder. Snart voro husbonden och tjenaren innanför den höga muren. Jakob hemtade en stege, som han erinrade sig stå upprest mot ett uthus. Denua stege var tillräckligt lång för att nå till ett af fönstren i första våningen. — Jag klifver upp, sade Rolf, slår sönder en fönsterruta, och huru stor förskräckelse jag än må ingilva Johanna — om det verkligen är Johanna som befinner sig derinne — hinner hon icke fy. (Forts.)