nets dopsedel, utvisande att dess namn vore Carl Wilhelm och att det var födt å allmänna barn? bördshuset den 30 sistlidne maj. Med ledning dera! — ty stadsbudet aflägsnade sig straxt efter uträttadt ärende och brefvet var anonymt — uppspanades modren, pigan Emelie Carolina Lind. Uti brefvet anropar hon professor Abelin om hjelp att infå barnet på barnhuset, eftersom hon i vet hvarest barnets fader, en skomakaregesäll, vid namn Carl Rosell, nu finnes, hvarjemte hon utlofvar att, när hon så kan, betala för barnet litet om sönder,; hon har eljest ingen annan utväs än att kasta det i sjön, försäkrar hon, men nvarifrån hon ber Gud bevara Såväl då hon anhölls som vid polisförhöret i i lördags om saken erkände pigan Lind att bon vore moder till barnet samt, på sätt nämndt är, afskickat detsamma till professor Abelin, emedan, som hon gade, hon icke såg för sig nåzon utväg at försörja det; att barnet kunde blifvit qväfdt i asken, ycktes hon icke ha tänkt på. Hon ålades att gefrån baruhnset, der det blet tills vidare intaremta sitt harn, samt tillsades utt åter inställa sig i poliskammaren i mor:on till hvilken dag skule införskaffas professor Abelins yttrande om barnet tagit någon skada genom inueslutandet i den täppta asken. Huru vänskapen belönar sig sjolf, och blir ytterligare belönad. Inu smålänninr, som uppkommit hit till expositionens öppnande, träffade en gammal god vän, som erbjöd sis att blifva jeslagare ech vägvisare: För att till en änningen ett klait begrepp om föroden massa kragar, staden inom broarne har att uppvisa, ledsagade vännen vår man aldra först till dessa. Ifter att hafva i fulla drag njuti af den svenska nektaren, blef smi älann ngeu litet mindre redig än han brukade vara. Då hegifver vännen sig på flykten, qvarlemuande småningen sofvande på en af ee tr 2 krogarne. Nägra timmar derefter uppy , iålänningen och finner art den trogna vännen försvunnit. Och ej nog med att han sjelf hade försvunnit, han hade äfven medtagit smålännviagens porim mai, hvilken hade innehållit omkring 17 rdr. Smålinningen förargas naturligtvis öfver ett dylikt prof på vänskap och angifver saken på närmaste polisvaktkontor. Nu satte sig polisen i rörelse för att om möjligt få tag i den otcogna kamraten, hvilket också lyckades. På fråga af poliskonstaplarne om han häde nvåsra penningar, sade han att han endast tagit smålänningeng kassa I färvar. Hom karlen är illa känd i polisen och för närvarande är utan fast bostad, måste han utbyta frihetens ljusa promenadfrack, emot tvångets mörka kommiströja, Tjufvar som smörja slå. Natten emellan fredagen och lördagen bortstals genom inbrott ur en källare, vid Djurgårdsbrunn, I fläskskinka, 1 bytta smör, 25 halfbuteljer öl, en kanna grädde och ttiverse andra matoch d. icksvarar, samt !3 dussin kaffekoppar. Tjufven ciler tjutvarne tyckas hafva varit väl bekanta med lokalen, ty de hade letat upp varorna på olika ställen i källaren. Någon, spaning på tjufvarne har man ännu ej. Rådhusriätten. F, drängen Bkström, häktad och tilltalad för flera stölder, stod i lördags inför rådhusrättens 6:te afdelning. Ordföranden frågade Ekström hvad han på den sednare tiden uppehållit sig med, hvarpå Ekström förklarade att han varit tun snkullare. n Ordföranden: Tunnkullare! vad är det för något? Ekström: Jo det är ungefär detsamma som fodermarsk, ty en tuunkullare ska laga i ordning mat åt åkarehästarna, Ekström, som förut ej varit för stöld tilltalad, erkände att han från sin förra husbonde, grosshandlar Levertin, vid flera tillfällen dels med och dels utan inbrott, stulit diverse saker, värderade till 46 rdr 8 öre rmt. Efter en lång öfverläggning blef Ekström dömd att i 2 år och 6 månader hållas till straffarbete samt att i Q år vara medborgerligt förtroende förlustig. Ordföranden: (efter domens afkunnande) Hör du Ekström! du har ju förut fört en hederlig och ärlig vandel, fartsätt inte vidare på detta sätt, utan låt det här vara en varnagel för dig. Ekström! Det var ju 2 år och 6 månader? Ordf.: Jaha! Och 6 år vara förlustig medborgerligt förtroende. K.: Ja, det bryr jag mig inte om,