Dagens Nyheter – 18 juni 1866, sida 2

FE EPS RSA a de hen— Nalongsdörren var öppen, jag I nes nåd uppzgifva bjertslitaude verop, jag mär att hon befann sig illa, och som IHonorina va sta för hela dagen, trodde jag mig böra taga den friheten att iuträda... Ack, herr ebevalier, hvilket skådespel!!! Stackars matmor!.. Hon satt icke, och ic ke heller låg hon... Hon var hopkrupen på golfvet invid eu af sofforna hennes ansigte och hela hennes hufvud voro gömda mellan kuddar, hon jemrade sig såsom ett litet barn som har ondt och gång efte annan utbrast hon i qväfda snyftningar, hva: vid hela hennes kropp skakades... Jakob gjorde här ett afbrott i sitt tal. Hans tårar började åter rinna, icke en och en i sender, utan i riktiga floder. Rörelsen gjorde det igt för konom att uttala ett enda ord tydj Rolf stod orörlig framför honom med förvridua drag och stirrande b liknande en bild af Förtvillan eller Häpnaden. Efter några sekunder återtog Jakob: — Jag gick fram till hennes nåd och talade till henne... Jag vet icke hvad jag sade, ty jag var alldeles yr i hufvudet ..: Då hennes näd hörde min röst, spratt hon till och reste sig upp. lic Man kan icke säga att hon var blek — det var något annat än blekbet detta! -— hennes aulete hade den bländhvita marmorns färg. Till och med bennes linpar voro hvita, och hennes ögou omgåfvos af mörkblåa ringar. Hon fästade sin blick på mig, men jag tror icke hon såg mig, jag tror icke bon såg någouting alls. :. Jag frågade henne vördnadsfullt om hon var sjuk, och om jag kuude göra något för att trösta henne; men jag erhöll intet svar. Jag återtog då: