Dagens Nyheter – 18 juni 1866, sida 1

han tryckte derföre hjertligt tjenarens hand, sägande: — Tack, min gode Jakob! Jag ser att du är mig tillgifven! Låt oss nu ej förlora en minut... ej en sekund. Endast genom skyndsamhet kunna vi rädda oss från den stora olycka som hotar. Skynda dig och stäng denna dörr, medan jag uppsöker min hustru ..: Och redan hade Rolf skyndat några steg in uti rummet, då han hejdades af Jakob, hvilkens tårar började rinna ännu ymnigare än förut. — Hvad betyder detta? frågade chevaliern, hos hvilken en dyster aning uppsteg. MHvarför håller du mig tillbaka? Hvarföre dessa tårar? Hvad har då händt? — Herr chevalier ... stammade Jakob, herr chevalier . .. hennes nåd... — Nåväl? — Det lönar ej mödan att söka efter ber ne..: — Lönar det ej mödan att söka efter henne . och hvarföre då? — Hon fins ej mera här... — O, min Gud! utropade Rolf. Men hvar är hon då? Hvart har hon tagit vägen? — Hon har rest... och för alltid... fö alltid ... Hon har sjelf sagt att hon aldrig återkomicer... — Jakob! Jakob!... utropade Rolf, hvars leder skakades af en konvulsivisk darrning, tänker du väl på hvad du säger? i — Ack herre! ... min stackars herre!.. jag har, tyvärr, talat alltför sannt. Hennes nåd har rest,