Dagens Nyheter – 15 juni 1866, sida 1

LD XIX, Ena polistjenstoman visar vår hjelto välvilja. iv Philip af Orleans hyste en synnerlig förkärlek för dramatiska föreställningar och njöt obeskri lit ot sec niska ofiekter Oc skså var det med tade scen, han Jet arrangerat. — Hans i hvilade än på den triumferande Antonia Verdi än på den tillintetgjorde Rolf, och han s liksom en dramaturg som ser en lyck förverkligad. — Nåväl, min herre, frågade han efter cu stund chevalier Tremblase, hvad säger ni om detta? .. Är jag illa underråttad?.. Hvad har ni att svara? -— Ers kungl. utropade Rolf, j ingenting at sv jag vet väl att n dom är fälld:.. Men akta er... akta er devna qvinna, nådig herre!... Hon är en ond andel Antonia Verdi eler mamsell Tucty Venus — eftersom det nu torde vara Nimpligt att kalla henne med henves verkliga namn — gick fram till Rolf med bot i sin blick och ett föraktfullt löje på sina läppar. — Vågar ni tala sår sade hon i högdrag sa ton. Vågar ni höja er röst på detta rum? ... Vågar ni kalla mig en ond ande, ni som sjelt är em skurk af första ordningen, ni som mi ordat markis Avizac, ni som mördat grefve ni som skulle ba mördat äfven mig hunnit rädda mig genom flykt! eller