Äfventyraren. Roman af förf. till Jean Vaubaron. (Forts. fr. föreg. Af) XVII Aningar. Vid supen voro fem personer närvarande, nemligen Rolf samt de två herrar och damer hvilka bevittnat scenen i Nattens salong. Re senten hade madame Parabere till höger och Fmilie till venster om sig; midtemot honom sutto Rolf och markisen. En kammartjenare inträdde. Han frambar till hertigen ett hopviket papper på en silfverbricka. Philip läste det namn, som var skrifvit på detta pavper. — Hvad betyder det här? frågade han, vänd till betjenten. Denne gaf honom någ a upplysningar med låg röst. — Aha! utropade Philip, så snart kammartjenaren lemnat rummet, det var högst besynuerligt, må jag säga... Då han yitrade dessa ord, vände han sig till Rolf, hvilken likväl icke vågade fråga, hvad han dermed menade. — Chevaier, återtog Philip, kan ni gissa, hvilket namn står skrilfvet härpå? Och han pekade på papperet, som han höll i handen. — Huru skulle jag kuvna gissa det, ers höghet? genmilde Rulf skrattande; så vida icke