Dagens Nyheter – 12 juni 1866, sida 3

Något för något. Händelsen föregår i Ryssland. En skomakare förärade en dag till czar Ivan MWasiliewitech en rofva af underbar storlek, såsom den vackraste present hvilken det stod i hans förmåga att gifva. Czaren mottog denna egendomliga gåfva, vedergällde skomakaren frikostigt, och befallde dessutom herrarne vid sitt hof att allesammans låta förfärdiga sina skodon hos honom och betala dem dubbelt mot det vanliga priset. En snål hofman — slägtet är icke sällsynt — som såg på hvilket sätt czaren hade gergäldat en gåfva af så ringa värde, inbillade sig att genom att skänka czaren sin varkraste häst han också skulle få emottaga något utmärkt bevis på hans frikostighet. — OCzaren gaf honom skomakarens rofva. Brandklipparens historia, efter Ennes: I slaget vid Lund blef en hä :t konung Carl XI undanskjuten, då korporalen vid Smålands kavalleri Håkan Ståhle red fram och lemnade konungen sin häst, hvilken, lju:grå till färgen, sedermera kallades Brandklirparen. Konungen red den sedermera ofta under Skånska fälttågen och efter krigets slut nyttjade han honom när eldsvådor inträffade i Stockholm. Då konung Carl XII gick med armen öfver till Liffland 1700 medtogs denna stadiga häst och begagnades derefter ofta af konungen under fälttågen i Polen och Ukrän. Efter slaget vid Pultava följde Brandklipparen med till Turkiet, hvarest han blef fången under kalabaliken 1713, men igenlöstes från Turkarne. Fördes sedermera efter Konungentill Stralsund, der han vid fästningens öfvergång 1715 åter blef fången och af fienden återgifven, hvarefter han öfverfördes till Skåne och dog i Lund 1718, 42 år gammal. Hans Ståhle befordrades efter slaget vid Lund till Kornett och adlades med namnet Ridderståhle, men ätten blef icke introducerad. (En Nils Håkan Ridderståhle är för närvarande kapten och kompanichef vid Norrbottens fältjägarekår.) Storbritaniens befolkning uppskattas, enligt Registrar-general. sålunda i England och Wales 21,210,020; Skottland 3,153,413; Irland 5,571,971; tillsammans 29,936,404. Saknad expositirnsartikel. Punch förundrar sig öfver att icke ha funnit grefve Bismarks namn bland utställarne vid det internationella —trädgårdsodlingssällskapets sednaste exposition. MHvarför, frågar den skämtsamma tidningen, har den preussiske ministern icke skickat till denna täflan några af frukterna af sina arbeten — hans beryktade tvedrägtsäpple till exempel? Charad. Mitt första är den ena menskan, ej den andra, Af alla dem som syns på stadens gator vandra, Men alla dessa skola dock till slut, Mitt första bli, när de ha vandrat ut. Mitt andra sig från denna låga jorden höjer, Men unerstundom det dock ej så länge dröjer Förrän det blir i hast till jord igen, Och då jag råder icke dig min vän, I vägen stå, ty om du ej mitt första blifver, Du får måhända värre ondt än den som klifver På Styrmansgatan med mitt hela uti nedan; Om du det har, då har du säkert gissat redan.