Dagens Nyheter – 12 juni 1866, sida 3

nerhet grander, riskera alt adraga sig pest. Sundhetsvän. Hvarjehanda Nyheter, ——— e En romantisk puff. För någon tid sedan hade Stockholm besök af en trollkarl, hr Nicolas, med en trollande dotter, mamsell Helena. De kommo från Köpenhamn, der publik och tidningar täflat att vara elaka mot dem och ansett dem vara alltför klena i trollerier, hvaremot det erkändes att hr Nicolas var vidunderlig som biljardspelare. Häri Stockholm mottogos och behandlades de beskedligare. Men i Upsala har det gåvt dem aldra bäst. När de der uppträdde sista dagarne af maj väckte de sådant intresse hos Upsala-Postens redaktion, att den förskaffade sig ur hr: Nicolas egen mun följande kostliga berättelse om hans märkvärdiga öden och makalösa skicklighet: ,Hvar och en som varit i tillfälle att med egna ögon se det södra Frankrikes sköna jord skall med lätthet igenkänna i herr Nicolas en son af detta land. Hans språk, hans liflighet, hans mjukhet i rörelser, (!) allt vittnar derom. Det är visst icke vår mening att påstå, att hr Nicolas börjat att spela biljard i vaggan och att han öfvat sig i magi vid den ålder, då barn roa sig med leksaker, men hvad vi vilja påstå och hvad som stöder sig på fullkomlig sanning är, att herr Nicolas vid 10 års ålder, af de små besparingar han gjorde, köpte-sig biljardbollar och att han utan sin stränge faders vetskap inneslöt sig på sitt rum, för att der med golfvet till biljardskifva öfva sig i den konst, i hvilken han snart nog skulle göra under. Efter förlusten af sin fader, en hederlig borgare i Montpellier, gick han vid 12 års ålder ut i verlden utan andra resurser än sin skicklighet, sitt mod och sin förtröstan på framtiden, och då han återvände till sin fädernestad vid 17 års ålder, medförde han den tomma börs, som hans fader lemnat honom i arf, full af mynt: hans skicklighet på biljard, i förening med den sympati som hans ungdom ingaf, hade förskaffat honom den betydliga behållningen af 20,000 francs. I alla de städer som han besökte hade han förvånat de skickligaste män af sitt fack genom att visa sig skickligare än de. Vid 18 års ålder bosatte sig herr Nicolas i Paris och ingick förening med en ung dam, hvars hela hemgift bestod i hennes skönhet och godhet. Hans unga fru dog i det hon gaf dagen (7) åt en do ter, den ofvannämnda Helena. I den omätliga smärta, som nästan hotade att krossa den unge enklingens hjerta, fann han en tröst i den passionerade kärlek, med hvilken han omfattade sin dotter, och det var denna kärlek som ålade honom pligten att med åsidosättande af allt annatiförsta rummet tänka på sitt barns framtid. Han anförtrodde henne derföre åt en slägtings moderliga omsorger och med sitt barns lycka till första målet för sina sträfvanden lemnade han Paris och återtog sina en tid afbrutna färder kring Europas iänder, i den fasta föresats, att icke förr återvända till Paris än han hunnit förskaffa sig ett rykte, bygdt på en ovanlig skicklighet i förening med den största redlighet. Han höll ord. Under sin första vistelse i Paris hade herr Nicolas gjort bekantskap med den ryktbare Bosco, hvars skarpa blick endast kunde jemföras med hans snabba hand. Snart anade han i den unge Nicolas sitt andra jag; han gjorde honom till sin mest gynnade elev, och de som varit i tillfälle att se dem båda skola intyga, att lärjungen gått öfver mästaren. ) Så gick Nicolas ut på sina vidsträckta vandringar med sin trollstaf och sin biljardkäpp; han gick med sorg, ty han lemnade i Frankrike föremålet för sin innerliga kärlek, sin dotter men han gick också med mod; ty det var för hennes skull han reste. Väl visste han att han i sin ränsel bar ryktet och lyckan. Vi vilja icke följa honom under hans vistande i Europas hufvudstäder; det må vara nog att omtala, att öfverallt hvar han uppträdt, har han skördat guld och stormande bifallsyttringar. Dock, Europas största tidningar hafva talat tillräckligt derom. Vi vilja blott påpeka, att herr Nicolas haft det stora nöjet att från alla de hof, vid hvilka han uppträdt, bevara lysande minnen af den tillfredsställelse, med hvilken man åsett hans framställningar. På en gång sammanstöta de lyckligaste omständigheter för herr Nicolas. Under det han vistas i i Konstantinopel i stor gunst hos sultanen som riktade hans börs med 30,000 piastrar, erhåller han från Paris den underrättelsen att bans dotter nu vuxit upp med allt det behag som en gång var hennes moders och att hon fått sin faders mjuka hand. (!) Han reser nu till Paris för att der träffa sin dotter, från hvilken han icke vidare skall skiljas. Under några månader har mamsell lelena gjort så stora framsteg genom de iektioner hennes fader gifvit henne, att hon i sin konst öfverträffar de skickligaste. (Fadren med?) Far och dotter äro fästade vid hvarandra med den ljutvaste ömhets band. Deras glädje är att fröjda sig öfver hvarandras framgång. Framgången uteblef heller icke. Paris blef skådeplatsen för deras produktioner, och hela Paris helsade med bifall m:lle Helenas första försök., Man bör hafva sett huru hr Nicolas verkställer sina trollkonster, för att hafva riktigt roligt åt denna pulf. Men äfven derförutan torde den vara trefiig nog genom sin ovanliga form och sina öfverdrifter.