Dagens Nyheter – 11 juni 1866, sida 3

IIITUULTIAUL. Skandinaviska föreningen i Berlin. (Bref till Dagens Nyhter.) Åter har Skandinaviska föreningen i Berlin vaknat ur sin dvala. Nya och kraftigare ledare ha uppstått, och man har allt skäl att förmoda det den nu skall gå framåt med stora steg, ehuru föreningen förlorade mycket då teknikern hr Carl Ramström, hvilken nära nog ensam var stiftare och ledare, lemnade Berlin. Denne man förstod att på ett makalöst sätt hålla såväl svenskar, norrmän och danskar som finnar tillsammans — dessa folk, som, såvida de icke alla tillhöra de mest bildade klasserna, hafva mycket svårt att på något njertligare sätt närma sig hvarandra. Han allena var den som förstod att så. småningom taga dem utur deras villfarelse angående hvarandra. Han lärde svenskarne att danskarne också äro goda och präktiga menniskor; han visade danskarne att svensken alltid talar hjertats språk och icke är den som tänker ett och talar ett annat; han visade norrmännen att svensken med skäl kan hafva anspråk på deras aktning och förtroende; han visade alla tre folken, hvilka borde vara ett, att finnen är en man, ja, att finnarne äro ett folk och att detta redbara och ärliga folk hyser de varmaste sympatier för vårt kära Skandinavien. (?) Ledningen eller ordförandeskapet är numera uppdraget åt dansken doktor Storck, om hvilken man hyser samma förhoppningar som på en af hans föregångare och landsmän, doktor Reiz, en man som fullt motsvarade dessa förhoppningar och som derför åtnjöt samtliga förenings-medlemmarnes tillgifvenhet. — Bland medlemmarne är äfven legationssekreteraren Åkerman, hvilken visar synnerligt intresse för denna förening. Föreningen har slutat sina sammankomster i Cafe Baviere och börjat desamma i Bussischer Hof, dit föreningen flyttat sitt lilla nätta bibliotek och öfriga tillhörigheter. — Apropos föreningens bibliotek, så hafva våra svenska herrar förläggare visat sig synnerligen njugga i jemförelse med de danska, hvilka riktat biblioteket med sju åttondelar af dess samlingar. Våra herrar förläggare skulle säkerligen göra en god gerning om de, hvar och en isin mån bidroge med några värdefulla exemplar till detta biblioteks förökande, ty i och med detsamma verkade de för föreningens fortfarande bestånd oeh skänkte dess medlemmar ett ädelt nöje på lediga stunder, samt bidroge på så sätt till desammas intellektuela förkofran och bildning. ) Den 17 maj firade föreningen Norges konstitutionsdag, i sin nya lokal i Russischer Hof med en festmåltid. Bland de deltagande voro äfven 8 norska damer, af hvilka de flesta vistas i Berlin för att vid dervarande konservatorium utbilda sig i musik. Efter skålarne för den 17 maj och för nordens konungar, föreslog baron Wedel Jarlsberg (frivillig i danska kriget och ännu lidande af der erhållna sår) bland annat en entusiastisk skål för Sverge, hvilken besva1ades af boktryekaren F. T. Borg från Helsingborg (tillfälligtvis uppehållande sig i Berlin) med en skål för Norge och Danmark och hvari tal. antydde, ej blott behofvet af en allt närmare sammanslutning mellan de skandinaviska folken, utan ock vigten af att erkänna i synnerhet Nordtysklands betydelse för kulturen och framåtskridandet samt söka med sig förbinda de krafter, som äfven der verka för upplysning och folkfrihet. Dessutom tömdes flere andra skålar, såsom för Finland, för qvinnan m. fl. Aftonen upptogs för öfrigt af konversation, läsning af skandinaviska tidningar, musik och dans under en lifvad sinnesstämning. ) Det tyckes som föreningen numera skulle ha flera svenska deltagare än förr. Hösten 1864 försäkrade oss uppassarne på Caf Bavicre att de nästan aldrig sågo någon svensk, sällan en norrman, men ofta danskar. — Enahanda var förhållandet i den s. k. Skandinaviska föreningen i Hamburg. En af bestyrelseledamöterna, svensk, syntes der, men utom honom hade den gamle vaktaren i lokalen icke sett någon svensk, utan mest danskar. (Red:s anm.) Fattigvården i Lausanne. Härom skrifves till Göteborgs Handelstidning: a A a 0 ee -— 1). FF) 1