Dagens Nyheter – 8 juni 1866, sida 2

så att det afstängde en del af salongen. Inen denna afstängda del fanns en utgång. Nedan för tapisseriet var en estrad, omkring 3 fo hög, uppförd. Ett skrank delade rummet i tv? delar, den ena bestämd för Philip af Orleans och de öfriga åskådarne, den andra för de per soner, som skulle spela en roll i den magisk: komedien, d. v. s. Rolf och dro.tningen af Saba Balkis bar en praktfull, ytterst dyrbar drägt utsirad med guld och ädla stenar. En öster ländsk turban af hvit atlas, hvarvid en plym var fästad medelst en agraff af diamanter, pryd de hennes hufvud. En likadan kostym hade genom Rolfs föranstaltande blifvit på tre daga: förfärdigad åt Johanna. Den unga qvinnan utbytte negerdrägten mot denna bibliska paryr, och när hon var omklädd, när den lefvande drottningen af Saba ställde sig bredvid den stumma bilden på tapisseriet, kunde Rolf och markis Thianges icke återhålla ett utrop af beundran och häpnad. Det var icke allenast Johannas öfvermenskliga skönhet som föranledde detta utrop, utan fastmer den utomordentliga likheten mellan kopian och originalet. Det var omöjligt äfven för det skarpaste öga att uppticka den ringaste olikhet mellan dessa. Nu började repetitionen. Vi ämna icke låta våra läsare vara närvarande dervid af det enkla skälet att — såsom en och hvar, hvilken sysselsatt sig med den dramatiska konsten, kan intyga — för den som åsett generalrepetitionen af en pjes, har sjelfva representationen förlorat större delen af sitt intresse. Vi låta således Rolf, markis Thianges och Johanna vara för sig sjelfva, och uppsöka dem icke förrän vid midnatt. (Forts.)