md ee jag dig icke före den utsatta tiden... Du får gi hvart du behagar. q Jakob aflägsnade sig... Rolf gick med långsamma steg uppför den trappa, som markis Thianges och den föregilfne negergossen en stund förut passerat. — Mathias Auber spionerar på mig, sade han till sig sjelf, det kan inte bestridas... Men hvem betalar honom?... Och hvarföre betalas han?... Mathias Auber är mycket skicklig och mycket farlig... Hvad vet han? Hvad har han upptäckt?... Hvarföre dessa besynnerliga frågor angående mina två giftermål? ... Hvem vill utforska mina lefnadsförhållanden? Jag känner på mig att stormen nalkas; jag tycker mig redan höra åskan mullra på afstånd... Välan, kom storm och åska!... Jag skall bekämpa er! Medan Rolf inom sig hållit denna monolog, hade han passerat ett temligen långt galleri. Han bultade nu tre slag på en dörr, genom hvilken Johanna och markisen förut gått in. Deuna dörv öppnades, och Rolf inträdde i det rum, der det hemlighetsfulla skådespelet följande natten skulle uppföras. Rummet var stort och dekoreradt i en mycket allvarsam stil. Det hvälfda taket var prydt med en alfrescomålning, föreställande nattens triumf. Fyra taflor, verk af den odödlige Le Sueur, och som olyckligtvis blefvo förstörda under revolutionen, hängde på väggarne. Framför de fyra fönstren voro tjocka gardiner anbragta, hvadau rummet (som man i Palais-Royal kallade nattens salong) midt på ljusa dagen var alldeles mörkt. Genom Rolfs och herr Fbianges försorg hade drottuingens af Saba tapisseri blifvit uppsatt