Dagens Nyheter – 8 juni 1866, sida 2

— Ja, gudbevars! utropade Jakob. Jag har ett godt minne. . — Men säg mig först: om du någonsin träffar den karl, du så illa tilitygat i dög, skall du då känna igen hovcom? — Vore det än tio, ja tjugu år härefter, och vore han också förkläld, skulle jag känna igen honom. — Är du säker derpå? — Det är jag. — Näväl, glöm icke att denne man är en giftig orm... Och när du träffar honom, skall du döda honom, likasom man slår ihjäl en galen hund eller hvilket skadedjur som helst. Jakob slog sig för pannan. — Herr cehevalier, sade han; nu står det skrifvet der. — Du skall således lyda mig? — Ja, naturligtvis... Om jag kunnat ana herr chevalierus önskan, när den der banditen ville köpa mig, skulle jag ha lydt herr chevaliern på förhand... Det vore riktigt bra om den gode Guden ville sända den bofven i min väg så suart som möjligt... Jag skall krossa hufvudskälen på honom med ett pistolskott... eller, också skall jag sticka en värja genom hans kropp... Han skall minsann bli förpassad till andra verlden, innan han vet ordet af... — Framför allt, inlåt dig icke i strid med honom ... Döda houom, utan att förbereda honom derpå. — Herr chevaliern liknade honom nyss vid en galen hund och en giftig orm... Jag skall veta akta mig. — Godt... Nu, min käre Jakob, behöfver