Dagens Nyheter – 6 juni 1866, sida 2

jag ropade efter henne: Skall jag nämna ert namn för min matmor och säga att ni kommer tillbaka? — Och då? — Då tvekade hon ett ögonblick och svarade derefter: Det är inte värdt; jag kommer ej tillbaka. — Åh! utbrast Mathias, allt det der är verkligen högst besynnerligt! — Vänta då, änuu har jag icke talat till punkt ... Följande dagen, då jag passade upp vid frukosten, berättade jag för min matmor att ett fruntimmer sökt henne qvällen förut... När jag sade att det var fru Tremblaye, uppgaf Antonia Verdi ett anskri, och hennes an sigte förvreds. Olycklige, utbrast hon med vrede, ehuru jig samvetsgrannt lydt de föreskrifter hon sjelf gifvit mig, ni skulle ha låtit mig veta af detta besök, ni skulle ha brutit upp dörrarne, om det behöfts, för att komma in till mig! .. Ni skulle åtminstone icke på något vilkor ha låtit denna fru Tremblaye gå sin väg! ... Men vi kunna väl vänta henne i dag i stället? . Jag måste naturligtvis svara att detta var högst osannolikt . .. Autonia gaf mig en duktig skurpens, kallade mig dumhufvud och verktyg utan eget omdöme m. m., gjorde mig en mängd frågor angående den ifrågavarande damens ålder och utseende, fick ett anfall af spasmer, när jag berättade att hon var mycket ung och utomordentligt vacker, samt var hemma hela dagen i hopp att fru Tremblaye skulle förnya sin visit. — Hvilken hemlighet ligger väl under allt detta? mumlade Mathias Auber för sig sjelf.