Dagens Nyheter – 1 juni 1866, sida 2

Smånyheter. En störande gäst; I går förmiddag inrusade en tjur i kramhandlaren Mellbins bod vid Westerlånggatan och vållade mer uppståndelse än äfven den mest förnäma kund någonsin gjort i en bod. Han bar sig åt som en riktig rabulist, men man behandiade honom efter förtjenst, och efter ep stunds tjurfaktning fick man ut honom. Pas å en byggnad, Vid slutet af Mästersamualsvatan invid sjön håller ett hus på att uppföras Taklisten har redan en gång förut rasat; i ondags afton rasade den åter ned, med den påföljd att byggnadsställningen ramlade och tvenne på densamma befintliva mura e störtade nedigatan. Lycklistvis skadade de sig högst obetydligt. Vadlig framfart. I onsdags afton vid åtta-tiden sammanstötte en åkaredroska med en af de norra omni usarne utanför huset Af 29 vid D:ottningsatan, med sådan fart att hjulen m. m. på droskan blefvo förstörda. Lyckligtvis blefvo de i droskan åkande icke skadade, men de måste dock fortsätta sn väg gående. Omnib sen — en sådan kör aldrig för fort! — blef helt obetydligt skadad. Den återfunna scbhalen. Häromdagen gick ett fruntimmer ut i det vackra vädret och kom äfven att passera Norrbro. Som hon gick der blef heunes uppmärksamhet fästad på en annan qvinna, klädd i schal. Gamla minnen, ehuru något orediga. började vakna hos henne; hon kom att tänka på en dag under sista vintern. Hon skulle då taga fram en schal. Men schalen var borta och hon hade sedan ej sett så mycket som en tråd efter honom en gång. Hon hade sökt och letat öfverallt, ute och inne, i snö och tö, men intet spår. Nu gick hon, som sagdt, på Norrbro, folket trängdes der som vanligt, strömmen forsade derunder och från den klara bimlen gjöt solen ljus och värme; — glad åt allt detta hade hon ej ens en half tanke på sin förlorade schal. Då kom hon att få ögonen på qvinnan med schalen, från hvilken hon ej kunde taga sin blick — ty hon kom ihåg det förlorade plagget. Som hon ej ville på en kanske og undad misstanke antasta qvinnan på Norrbro och derigenom ställa till något spektakel, tog hon den hos qvinnor medfödda listen till hjelp, för att få ljus i saken. Hon tilltalade schalvärerskan och bad henne uträtta något ärende bortåt Munkbrotrakten till. Gårnde för att uträtta uppdraget, det hon, anande intet svek, åtog sis, men följd med misstinksamma blickar af den som sändt henne, hann hon midt för polishusets port, då hon af den andra, som nu tycktes kommit till klarhet med sina minnen, hastigt blef indragen i polisfarstun, der bov för uppmärksamma puliskonstaplar snart erkände att schalen var icke hennes. och att hon hjertansgerna ville återlemna den, om det bara var fråga derom. Huruvida det blef fråga ätven om någonting annat eller or den långfingrade qvinnan slipper undan med bara skammen — och ångern, derom torde våra läsare taga notis i någon af de följande numroinas rättegånysafdelning. Olycksbändelse. Den af oss i går omnämnda flickan, som på Götgatan blef öfverkörd, skadades så illa, att hon måste afföras till lasarettet tör att der vårdas. Hästen som var förspänd kärran, fick sitt ena ben atbrutet och är inlemnad till behandling å veterinärinrättningen. Hela olyckan orsakades af karlen som körde oxarna och ej bättre såg efter dem.