ket han blifvit tilltalad. Med anledning häraf föetogos i går så väl med Dill som hans följeslagerska Maria Rönn hvilken i öfverensstämmelse me ankommet telegram äfven blifvit häktad, ehuru ingenting direkt besvärande mot henne förekommit, Förteckning hade blifvit af åklagaren uppgjord öfver de penningar som af Dil vid häktandetinnehafts och uppgick summan af dessa till rdr 2,613: 28, Då Dill inkallats berättade han angående tillgreppet följande. Han skjutsade den 1 Maj posten från Östersund till Torp, på vägen till suudsvall. Utom den öfriga posten emottog han en mängd tidningar och lösbref. Då han på första stationen skulle aflemna en del af dessa, märkte han att bland dem äfven funnos några rekommenderade bref, hvilka naturligtvis genom misstag skulle kommit dit. Han hade redan under förliden vinter beslutat att begitva sig till Amerika, för att bli sin bustru qvitt, och likaledes hade han förut vidtalat Maria Rönn att vara följaktig på denna resa, för hvars företagande han egde en hopsparad summa af 520 rdr. Då han emellertid, såsom nyss nämndes, fann att de rekommenderade brefven kommit ibland de lösa, uppstod för första gången hos honom tanken på att tillgripa de förra, hvilket han också gjorde. På sista poststationen öppnade han brefven och tog ut penningarve, utan att dock vid detta tillfälle granska dem, hvilket först skedde sedan han kommit till sitt logis i Torp, hvarest han skulle vända. De tillgrigna ; enningarne räknades då af honom och uppgingo till en summa af 2,800 rdr. Kuverterna kring brefven kastade han ifrån sig på -idan af landsvägen emellan Borgsjö och Torp. Han återvände derefter till Östersund. Då han skulle företaga den derpå i ordningen följande resan till Torp hade telegram ankommit till Östersund derom att åe till Stockholm adresserad-, rekommenderade brefven derifrån saknades. Postinspektoren i Östersund, Sodenstjerna, skulle då ha frågat D. om han erinrade sig hvem som var inne på postkontoret, då ifrågavarande post expedierades, utan att likväl någon misstanka mot D. vid tillfället uttrycktes. Då polismästaren yttrade, att de rekommenderade brefvens läggande bland lösbrefven vore ett slarf, som knappt vore troligt, påstod den tilltalade att slarf ofta egde rum såväl å Östersunds som Sundsvalls postkontor. Polismästaren anmärkte vidare, att den summa D. uppgaf sig ha tillgripit, eller 2,800 rdr, vore vida mindre än den som saknades, alldenstund man uppgifvit det minst 4,600 rår blifvit stulna. Härpå svarade D., att det ej vore underligt om någon annan passat på tillfället och tagit resten, hvarefter skulden för alltsammans kunde kastas på den som begått den första stölden. . Dessa insinuationer, hvilka den tilltalade uttryckte 1 temligen dunkla ordalag, förefalla dock alltför otroliga, hvadan det är sannolikt att han, såsom ofta är brottslingars sed, icke förmått sig att erkänna sitt brott i alla dess detaljer, oaktadt straffet måste bli lika stort. Han uppgaf vidare, att han, som afsändt Maria Rönn till Stockholm innan han sjelf dit afreste, köpt diligensbiljett för henne till Sundsvall och dessutom lemnat henne 20 rdr i respenningar, med tillsägelse att ! on efter sin ankomst till Stockholm skulle passa på då de norrländska ångbåtarne anlände, för att möta bonom. Då han ankom hade hon emellertid försummat sig, hvadan de först på aftonen råkades på skeppsbron. Han gaf henne sedermera icke några penningar under resan, men betalade hvad hon köpte och bekostade de öfriga utgifterna. Han visste ej huru mycket penningar som åtgått för dem båda, men yttrade att han ut2itvit de 520 rdr han sjelf skulle innehaft och vidare skilnaden emellan det hos honom återfunna beloppet 2,613: 28 och den stulna summan 2,800 rår. Han hade aldrig nämnt något till Maria Rönn om att han stulit penningarne. I tidningarne hade han väl sett efter om något der nämndes om att han vore misstänkt för stölden, men icke anträffat någon så beskaffad uppgift. Maria Rönn inkallades derefter. Hon förnekade fortfarande att ha haft någon vetskap om att Dill å oärligt sätt åtkommit de penningar han inneaft. Angående resan från Östersund till Stockholm berättade hon detsamma som Dill. Hon vände sig derefter till Dill, om hvars bekännelse hon ej hade någon kunskap och bad honom att taga på sig brottet, ifall han begått det. Polismåstaren upplyste henne om att detta redan skett, och yttrade att de båda nu skulle med fångtransport föras till Östersund. — Hvad skal hon med att göra? yttrade D. och såg verkligt ledsen ut — Jag vet ej, men troligen är det något som de ha emot henne deruppe. . — Något ondt vet jag ej med mig att ha gjort destädes, men det är väl derföre att jag varit i följe med dig, kan jag tro, yttrade MaiaRönn. De utfördes deref.er. Dyr Nidvisa. I Nerikes Alleh. läses: I ett mål mellan Johanna Sofia Olsdotter och hennes fader Olof Andersson i södra Lung-r, kärande, samt Carl Anders Ersson och pigan Csrolina Naufeldt derstädes, svarande, angående ansvar för det de sednare utspridt en ärekränkande visa om Johanna Sofia och, medelst samma visas afsjungande i större sällskap, sårat tukt och sedlighet, har Svea hofrätt nu meddelat det utslag, ati Carl Anders Ersson och Carolina Nauteldt, i stället för det dem af häradsrätten ådömda tre månaders fängelse, blifvit fällda att hvar för sig böta 100 rdr. Tltrikes-Nvheter