Dagens Nyheter – 30 maj 1866, sida 2

mot de täcka bordsgästerna, som på sådant sätt uppmuntrade honom. Derefter började han. Men innan vi lyssna till hans ord, vilja vi förntskicka uågra upplysningar som torde vara behöfliga. Våra läsare, som följt Rolf under hans lifs olika skiften, som besökt tjufskytten Roger Rigauds stuga och sett huru dennes son gjorde sitt inträde på slottet Tremblaye, våra läsare, säga vi, skola möjligen blifva förvånade då de få höra chevaliern berätta saker som aldrig timat, samt hvilka motiver förmådde honom att tala osanning. o Då vär hjelte berättade för Philip af Orleans huru den store Turennes vålnad blifvit frammanad i klostret Saint-Denis, gjorde han det för ett visst ändamål. Samma mäl — hvilket vi snart skola lära känna — hade han äfven i sigte då han omtaJade sin andra bistoria och framför allt då han lät sig sjelf spela en framstående roll i densamma. För öfrigt kunde icke Rolf tillägga sig sjelf förtjensten af att ha diktat dessa berättelser. Han hade förut hört dem förtäljas. Sjelf hitrade han icke på något annat än de uppträr dande personernas namn äfvensom en mängd biomständigheter, som befrämjade hans syfte. Den sedrare historien, hvilken handlade om ho vom sjelf, var ett uppkok på en gammal normanisk legend, som han hört sin mor den hederliga Su-anna Rigaud berätta vid brasan mången lång vinterafton. Och nu när vi förklarat hvad som kanske aldrig behöft någon förklaring, gifva vi åter ordet åt chevaliern af Tremblaye,