Dagens Nyheter – 29 maj 1866, sida 2

VI. Besvärjelsen. — Ni darrar, nådig herre, sade Voisin till kardinalen. — Det är kallt, svarade denne. Derefter frågade han, efter förloppet af några minuter: — När skola vi börja? — Tålamod; genmälde Voisin, tålamod, ers eminens, ännu är timman icke slagen. Under hela resan från Paris till Saint-Denis hade himlen varit molnhöljd, mörkret ogenomträngligt samt luften tung och tryckande. Plötsligt började vinden våldsamt tjuta; en bäftig storm hade uppstått och det tycktes som sloge ofantliga nattugglor sina väldiga vingar mot kyrkfönstren. Prinsen af Bouillon kunde med möda återhålla ett utrop af förskräckelse. — Det är inte farligt, ers nåd, hviskade Voisin till honom. En stark orkan börjar rasa derute. I detsamma som hon yttrade detta och likasom för att bestyrka hennes ord, upplystes templet af en bländande blixt, som nästan omedelbart åtföljdes af en förfärlig åskknall. Derefter blef allt åter mörkt, osh man hörde icke annat än stormens hvinande., — Äska i november månad! sade kardinalen till sig sjelf. Det är sällsamt! — Kom, ers eminens, uppmanade Voisin, i det hon styrde sina steg mot den dörr, som ledde ned till grafhvalfven, (Forts.)