Dagens Nyheter – 29 maj 1866, sida 2

Den 13 november kom. Voisin hade allt i ordning och sakristanen, vunnen medelst klingande -mynt och fagra löften, höll sig beredd att öppna klostrets portar vid första tillsägelse. På utsatt tid infunno sig kardinalen och kaptenen vid Champagne-regimentet hos Voisin. Lesage och Avoux, de båda 2fskedade prestmännen, voro redan der. Klockan nio anträdde man resan, åkande i tvenne ytterst simpla vagnar, för att icke väcka uppmärksamhet. Kardinalen och kaptenen upptogo den första af dessa vagnar; Voisin, de begge presterna och negern, som bar de nödiga magiska effekterna, befunno sig i den andra. — Klockan half 11 kom man fram till de första husen i Saint-Denis. Der stego alla ur åkdonen, och man begaf sig en och en till fots fram åt klostret, för att undvika att göra uppseende. När hela sällskapet var samladt utanför stora porten till klostret hördes klockan slå elfva. Sakristanen var på sin pla s; han införde den vanhelgande skaran i kyrkan. Sedan han gjort kardinalen uppmärksam på att dörren som ledde till grafhvalfven stod öpr pen, gick han sin väg för att låta den högvördige prelaten ostörd förrätta sin andakt. Der var alldeles tyst och mörkt i templet; en blindlykta som Lesage bar, förmådde knappt belysa den trånga krets, hvyarinom de nattliga fridstörarne höllo sig. Kardinalen ryste; man hörde buru hans tänder skallrade. Emellertid var penninglystnaden starkare än räddslan — han hade velat fly, men han stannade qvar.