Dagens Nyheter – 19 maj 1866, sida 2

teg lorade sin glans. Läkare rådfrågades, men de kunde ej spåra någon orsak till hennes sjukdom; de tillstyrkte hennes fader att låta henne företaga en resa. Kort efter deras återkomst ifrån en resa, som varat några veckor, begynte symptomer visa sig, som kommo husets tjenare att misstänka, att det ej stod rätt till med deras unga matmoder. Dessa misstankar nådde slut: ligen fadrens öron. Han kunde och ville ej tvifla på sin dotters heder, ehuru orsaken till de besynnerliga ryktena för hvarje dag blef ho: nom allt klarare. Läkare tillkallades; somliga förklarade helt öppet och utan all tvekan att orsaken till pratet verkligen förefanns, hvarvid han i vredesmod jagade bort dem; andra åter förtego sin mening och sade ingenting. Sålunda förgingo månader — månader af förtviflan för mr Mansfield, under det Magdalena var fullkomligt känslolös. Pratet om henne hade kommit till hennes öron; hon åhörde det utan att fälla en tår och förnekade helt lugnt sanningen af de kringspridda ryktena. Det var underbart att se med hvilken likgiltighet och känslolöshet hon bar sin olycka. Slutligen förde mr Mansfield henne till star den och anförtrodde henne åt doktor W—Ss vård. Sedan han omsorgsfullt undersökt hennes tillstånd, förklarade han, att han var full: komligt öfvertygad om att de för hennes heder kränkande rykten, som blifvit kringspridda, saknade all grund, men att han ej kunde bestämma naturen af hennes opasslighet. Stod det i hans förmåga att bota henne? Härpå ansåg han sig icke böra afgifva ett bestämdt svar; ham kunde endast försöka. (Forts.)