Dagens Nyheter – 18 maj 1866, sida 2

Fiskerierna i Nordsjön. Under loppet af förra året besökte ångkorvetten Orädd de,fiskbankar i Nordsjön och vesterut från Norge, hvarest svenska fiskare pläga uppehålla sig. Vi tro oss göra våra läsare ett nöje, då vi ur den intressanta berättelsem om detta besök, som finnes införd i det nyligen utkomna ?:dra häftet för året af Tidskrift i Sjöväsendet, lemna ett utdrag. Hårdareyrke än dessa nordsjöfiskares finnes väl ej, men ändå skulle de icke vilja utbyta det mot ett makligare lif, ty de känna sig lyckliga deri och fortsätta vanligtvis dermed tills döden för alltid befriar dem derifråu. Enligt uppgift förlora i medeltal hvar fjerde kustfiskare sitt Nf under denna sin sysselsättning. Anda till 1861 har fisket på bankarna vid Norges vestkust bedrifvits med små öppna båtar, hvilka alltid, om vädret ej varit serdeles vackert, måst om aftonen återvända i hamn. Det var två svenska fiskare som nämnde år försökte sin lycka med större däckade fartyg. Försöket lyckades förträffligt och manade till efterföljd af andra såväl svenska som norska fiskare. Det är förnäraligast Torskfiske som bedrifves; på dessa bankar och den fiskredskap, som der-till bBegagnas, består af linor och känsor, kro-kar och flöten. Till bete begagnas vanligtvis: heljeflundra, der ej lodd, som är torskens kiäraste föda, kan erhållas, men i brist deraf sill, antingen färsk eller saltad. Så snart fisken blifvit tagen af kroken aslagtasu den, d. v. s. den uppskäres nära under hufvudet för blodets afrinnande, och då linorna äro hemtagne samt fisken kommit ombord i fartyget gör en del af manskapet fiskredskapem äter I ordning för ny utläggniug och en annam del uppskär fisken långs buken och uttager innaumätet, hvarvid lefvern och rommen afskiljes och lägges hvar för sig uti särskilda kärl Efter högst åtta dagars fiske ingå fartygen till nimaste handelsplats, der fisken emottages af köpmännenx efter vigt, för att vidare behaudlas och besedas till klippfisk). För en vog) färsk fisk af torsk eller långa, utan hufvuden, betaldes år 1855 1 rdr 40 öre, för rom 20 rdr och för lefver 30 till 40 rdr rmt pr tunna. Af lefvern tillverkas tran, hvaraf utmärkt god vara, för medicinskt behof, erhålles från Aalesumd i Norge till betydligt billigare pris än samma sört som införskrifves till Sverige öfver Hamburg. Rommen torrsaltas i fjevdingar och sändes till franska och spanska hamnar, der den användes som agn för sardiner. Ryggbenen och hufvudet användas, förmalda, dels till kreatursföda; dels till gödningsämne, Under det tiskrarne Ngga i hamn, för att afvakta gynsamt väder för fisket, lefva ås vanligtvis i sysslolöshet och förstöra siva penningar på bränvin. Deras obenägevhet för arbete i land, eburu tillgång på sådant finnes och dagspenningen der är god, eller 1 X2 å 2 rår rmt, samt deras anstvängande sysselsättning under fisket, göra att de föredraga dagdrifweri, då titfälla eortill gifves, i stället för ea inkomstgitfvande verksamhet. Derigenom och till följe af deras stora begär efter starka drycker samt bristen på oskadliga folknöjen i land förekomma stundom uppträdea hvilka visserligen icke äro af serdeles våldsam natur, men alltid af mer eller mindre störande beskaffenhet. En del af de svenska bankfiskefartygen egas af besättningarne sjelfva, hvilka ingå förening på ungefär följande grunder: Öm besättningen på ett sådant fartyg kommer att utgöras af t, ex. 12 man, så blir antalet fartygslotter 42, och hvarje lottegare måste följaktligen bidraga med Yia:del i de kostnader, som for inköp af ) Namnet klippfisk lärer uppkommit derigenom att fisken torkas på berghallar eller klippor. ) vog, 4lioa sv. skålp.