Dagens Nyheter – 17 maj 1866, sida 2

— Fy då! Noble, du drifver gäck med mig. Sedan hyra vi en vagn med fyra gråa hästar — en öppen landå skall det naturligtvis vara — och åka så uti full ståt genom stadens för-nämsta gator till pappas hus. Huru förvånad skall ej gubben blifva, då vagnen med stort. buller kör in på gården, och han genom fönstret ser sin lilla Belladonna sitta vid sidan af en smärt, elegant — — Belladonna! — Främling med ett distingueradt yttre — — Belladonna! Jag rodnar. — Med kolsvarta mustacher — — Och stöflor med röda spetsar! — Pappa skall till en början blifva mäkta vred, svärja och gorma, derefter rusa på dör ren och sedan — — Och sedan? — Och sedan skall du stiga ur och i några få, men väl valda ordalag, för honom framställa din ställning och säga honom att du älskar mig ända till distraktion. — — Ja! distraktion är just rätta ordet; det är splitternytt. — Afbryt mig ej, min herre — ända till distraktion och sluta med att fråga, om ban ej samtycker att ge sin skatt åt en person, för hvilken den skall vara ej mindre dyrbar än — än — än alla Perus diamanter. — Oöfverträffligt! och pappa svarar? — Åh! han skall småle och, sedan han fattat er hand, vända sig till mig och säga — himmel! är hunden galen? — Åh! skulle han säga så? (Forts.)