Dagens Nyheter – 16 maj 1866, sida 3

I Cherbourg, hade jag ett angenämt äfventyr. Jag vaknade en måudagsmorgon vid grann musik och sorl på gatan, troende att stadens invånare med borgmästare och råd kommo att helsa mig välkommen. Jag trädde ut på balkongen och fick der se en underlig syn. Flottans båtsmän i stor procession, som firade sitt skyddshelgon Sancta Barbara. Bysten bars på en hög, blomsterklädd ställning, med kronor och ankare af guld, klädd i guldskir. Så tågade processionen genom alla gator, följd al en oräknelig folkmassa, mera gladt än högtidligt stämd, in i kathedrval kyrkan, der bysten ställdes i koret och messa hölls omkring två timmar. Vi fingo god plats af de artigt uppmärksamma fransmännen. Högre officerare ord: nade allt i kyrkan, samlade in penningar på talrickar och bjödo ikring bakelse. KI. 5 va stor middag på det hotell, der vi bodde; matroserna gjorde middagen för sitt befäl. Det var en glädje att se huru gladt och ogeneradt, men ändå ordentligt allt tillgick. En matros stod på en stol och deklamerade verser, jag i dörren och såg på dem; då gjorde chefen en inbjudande åtbörd åt mig, sägande entr? madame, han makade sig, gaf mig plats vid bordet i högsätet, och man serverade frukt, konfekt, vin och kaffe. Alla buro blombuketter, äfven jag fick en... Fransmännen äro utmärkt artiga. — Vacker och liflig var staden; franska flottan har der sin norra hufvudstation. Vackert var det äfven utom Cherbourg nästan som jag tänker mig Schweitz, godt om friska blommor i december månad, men kall blåst och kalla rum. Fruntimren nyttjar allt i klädväg färgadt i dunkerlöd färg, till och med kängorna. — — Frukt fanns mycket, päron så stora som våra mindre meloner, valnötter utomordentliga. Från Cherbourg foro vi till St. Malö. Harpni hört talas om ebb och flod? Stenkajen i hamnen var 18 fot hög, hvar sjette timma rann allt vattnet bort, så att fartygen stå på kölen och luta mot kajen; så kommer vattnet åter tillbaka, och om åter 6 timmar stå. fartygen med relingen öfver stenkajen. St Malö är en liten stad som ser gammal och grå ut; men en fjerdingsväg derifrån låg en annan stad S:t Servante, som var större, ljusare och vackrare. Hafvet gick der omkring på. alla sidor och en hög gråstensmur gick rundt omkring staden. Der är en bred gång öfverst på muren, roligt var att gå på den och se ut ät hafvet, som jag börjar hålla af som ett barn, man mycket lidit för. Der var jag äfven i kyrkan; den var vacker och vördnadsbjudande, men deras gudstjenst kunde ej imponera på mig. Jag bar min andakt inom mig, jag knäböjde med de andra, men ej för jungfru Maria, utan för den ende sanne Guden, som så nådigt hjelpt oss allt hittills. Jag var i messan julnatten kl. 12, der var visst vacker sång och mycket ljus och folk, men långtrådigt och enformigt; jag blef sömnig, och gick derifrån innan det var slut Nästa vecka segla vi härifrån till Montevideo, det blir att vara minst två månader på sjön. Gode Gud skicka milda vindar, som det vanligen är ditåt!