Dagens Nyheter – 8 maj 1866, sida 3

En af Carl XII:s bussar. En ung hurtig husar, vid namn Lars Engman, ingick år 1690 äktenskap med en vacker och förmögen bondflicka, som förälskat sig i den ståtlige krigaren. Ehuru Lars Engman i bemgift med sin hustru erhöll ett halft mtl rusthåll Eng, beläget i Fredsbergs församling af Skaraborgs län, och således kunde bortbyta svärdet mot plogen, fortfor han likväl att tjena som husar under rusthället Söråsen, men bodde ändå, för mera trefnads skull, på sitt kära Eng, der ban njöt den husliga lyckan i rikt mått. Sitt husarboställe — då för tiden någonting nytt och dertill en för fosterlandet gagnelig anordning, åstadkommen genom Carl XI:s genomgående reduktion — hade han bortarrenderat. Ingenting fattades nu i hans sällhet — och derföre skulle den heller icke räcka så länge. Den unge bjeltekonungen Carl XII, som brann af krigslust och fattat ett oryggligt beslut att qväsa sina trenne motståndare, som så hånande bemött honom, sammandrog 1700 sina bussar och ilade med dem under gladt mod till moskoviternas land. Vår husar, Lars Engman, fick naturligtvis också order att lemna det lugna tjället och förena sig med de andra krigarne. — Det gällde, att bekämpa vår arffiende Ryssland. I början af hösten 1700 red en husar på en stor brun häst, åtföljd af två små flickor och en medelålders qvinna, vägen förbi Björkängs kyrka framåt Brinksbacken. Flickorna, okunniga om den fara som fadren gick till mötes, hoppade och skrattade så hjertligt — modren deremot snyftade och grät bittert. Det var en af dessa svåra stunder i lifvet, då trogna makar räcka hvarandra handen till farväl — ett farväl, som kanske aldrig mera uttalas. Pligten kallade vår raske husar att draga i härnad. Fast i sitt beslut, att tappert strida för kung och land, öfvervann han snart den svårmodighet, som bemäktigade sig hans hjerta vid tanken att skiljas från hustru och barn. Vår husar medföljde sin tappre konung till Narva, der, som man vet, svenskarne vunno den mest lysande seger. Genom denna och andra tätt på hvarandra följande segrar blef kriget en kär lek för Engman, och han ådagalade månget prof på tapperhet, hvilket tillvann honom konung Carls synnerliga. gunst. Han