Dagens Nyheter – 7 maj 1866, sida 1

visste deraf eller rådde derför... Durand, ni är ju min vän, ni vill ju inte bringa olycka öfver mig?. — Jag är rådman!..., stammade sidenvaruhandlånden. — Jag det är ni...; Och er svärfar har blifvit utnämnd till riddare af Sankt-Michaelsorden. — Således äfven hans lycka gjord! — Ja... Diplomerna åro nu expedierade; grefvinnan fick dem i går afton och har dem för närvarande i sin ego... Hon vill göra er en öfverraskning; detta, ser ni, är den gåfva hon på sina barns bröllopsdag ämnar förära er. Också förbjöd hon mig strängeligen att på förhand säga någonting åt er om saken... Kom således för all del ibåg att ni låtsar bli mycket förvånad, när hon omtalar den lycka som händt er. Gör ni inte det, skall hon med sin skarpsinnighet lätt genomskåda allt, och jag kommer då i en högst ledsam. belägenhet. ... Ett sådant nöt jag är!... Hvarföre kunde jag inte tänka en smula, innan jag talade? Duraud förmådde knappt draga andan: Han var för mycket häpen, för mycket glad. et var honom omöjligt att ge sin förtjusning luft annorledes än-genom osammanhängande utrop... i i . Rivat klappade honom på axeln och sade, i det han fyllde ett stort glas med vatten: — Soså, min käre vän, lugna er nu och driek:.Ef glädje skulle kunha förråda allt. Durand följde hans uppmaning och blef verk ligen efter en Stund temigen lugn igen! Hanbtog då sjuvelskrinet si sina hinder: och sade: ås