Dagens Nyheter – 5 maj 1866, sida 2

ro it höra... Hvad är det för ett medel? Här fann hofmästaren skäligt att göra ett litet afbrott i talet. — På min ära, utropade Durand, jag gör såsom grefvinnan af Sainte-Anille, jag frågar: — Hvad är det för ett medel? XXVI. Väntjensten. I stället för att svara, återtog Agamemnon Rivat: — Jag borde bestämdt aldrig ha kommit fram med de dumheter jag vid detta tillfälle yttrade inför min ädla matmor. Jag är nästan rädd för att hon blef allvarsamt missnöjd med mig. — Hvad sade ni? — Hvad jag sade?... Just det borde jag förtiga; men eftersom jag en gång börjat, må jag också sluta... Jag vet i alla fall att ni kan bevara ett förtroende... Durand fattade hofmästarens hand och tryckte den härdt, varmt och ömt. Maten och det myckna vinet hade gjort honom känslofull. Rivat fortfor: — Detta medel, fru grefvinna, sade jag, är att anlita vår förträfftlige värds hjelpsamhet. Han har en innehållsrik kassakista; jag är säker om, att han med största lätthet kan undvara en så obetydlig summa som femtiotusen francs... — Ett lån! utropade min matmor; ni är tokig, Rivat! g (Forts.)