Dagens Nyheter – 4 maj 1866, sida 2

RRLESTA SET EA rs IR NE Bet IEAS SEE SR NR AAA AR BEIRA 2 Naturligtvis tviflade han icke en enda minut på sin hyresgästs förmåga att betala. Hvad han mest tyckte om, var att hvarken Rivat eller hans matmor någonsin frågade efter priset. Han kunde således en gång sätta upp på räkningen huru mycket han behagade. Gång efter annan kom hofmästaren och bad få liqvidera den skuld grefvinnan ådragit sig hos sin värd. Men vid sådana tillfällen svarade alltid Durand: — Tror ni kanske, att jag behöfver pengar? Jag skall nog göra mig betald framdeles, må ni tro... När grefve Scipio och den unga vackra fröken Arthemise blifvit gifta, den förre med sin ryska furstinna och den sednare med sin spanska grand, då skall jag komma med min räkning ..-. Och Rivat, som fruktade att genom alltför mycken enträgenhet såra sin finkänslige vän, lät honom få sin vilja fram. Ändtligen erhöll man underrättelse om att grefve Scipio var att vänta till Paris inom åtta dagar. Han skulle komma i sällskap med den spanske granden och hela dennes familj. Denna nyhet spridde glädje såväl i den första som andra våningen. — Hör på, min hedersvän, sade Agamemnon Rivat den dagen till Durand, i morgon borde vi bestämdt äta frukost tillsammans... en liten enkel frukost på tu man kand. — Jag bjuder er ned till mig. — Tack, jag kommer... Det skall bli riktigt angenämt att med glas i hand få fira den lyckliga tilldragelse, hvarom vi nyss blifvit underrättade.