Dagens Nyheter – 4 maj 1866, sida 2

mycket penningar. Bland annat hade han skänkt henne en ring, som kostat elfvahundra francs. Sidenvaruhandlanden använde tio minuter till att beskrifva denna ring. — Jag hör, min vän, sade hofmästaren, att ni förstår er på ädla stenar, så att ni ej underskattar deras värde, — Jo jo men, det kan ni tryggt lita på, Agamemnon. — Är ni verkligen kännare? — Ja, jag smickrar mig med att vara det: — Då har jag god lust att visa er något, som väl förtjenar er uppmärksamhet. — Ah! låt mig se! Rivat framtog ur sin rockficka ett aflångt paket. Detta var försedt med ett fyrdubbelt omslag af grått papper. Sedan hofmästaren i största hast slitit bort omslagen, varseblef Durand ett litet skrin af grön schagräng. Rivat tryckte på en fjeder och locket sprang upp. Sidenvaruhandlanden uppgaf ett rop af häpnad och beundran. Ehuru ädelstenar i allmänhet ovedersägligen taga sig mindre fördelaktigt ut i dagsljus än vid eldsken, var det omöjligt för Durand att se på dem, som lågo i skrinet, utan att blifva bländad. (Forts.)