Dagens Nyheter – 4 maj 1866, sida 2

Haga och Stallmästargården. ät Östgöta Correspondentens brefskrifvare i Stockholm har häromdagen lemnat följande skildring af dessa ställen: Det vackra vädret lockade mig, jemte några andra vänner, till en vagnpromenad till Haga park. Ehuruväl Stockholms omgifningar, åt hvilket håll man än må vända sig, äro tjusande och intagande, torde likväl, vid närmare granskning, Hagaparken taga första priset af dem alla. — Corpo di Baccho! utropade också en Italienare, som för några år sedan besökte Haga, jag har beundrat villa Borghese, än mera Carutos herrliga parkanläggning, men Haga öfverträffar både det ena och det andra. Att se Neapel och sedan dö, heter det i Italien. I Sverige skulle det med mera skäl kunna heta: att se Haga och sedan dö. Utan tvifvel är Hagaparken en bland de mest tjusande idyller, hvaröfver vårt i allmänhet så vackra land kan vara verkligen stolt. Det är nästan som om södern och norden der stämt möte, för att i lunderna sucka kärlek och i böljorna hviska om sina drömmar, Det mera kraftiga i den nordiska naturen sjunker öfver allt der i famnen på en mildare sydländsk natur, utan att någondera ändock förlorar något af sin egendomlighet, endast omvexlingsrikt förhöjande: hvarandras behag. Haga är en skapelse af Gustaf III. Gustaf III:s tidehvarf har icke lemnat efter sig en vackrare romantik, en mera hänförande poesi. Det ligger ingenting af den gamla Franska, stela skolan deri, utan det naturligaste och ljufvaste svärmeri. Lunderna gruppera sig icke som ale