Dagens Nyheter – 3 maj 1866, sida 2

på er... och emedan det är bäst att ni ännu så länge förblir okunnig om saken. — Agamemnon, jag svär heligt att tiga som muren. — Ja, ja, ni svär; men sådana der eder bru kar man aldrig hålla. — Nåväl! jag ger er mitt hedersord! — Ert hedersord? N — Ja. — Nå, då har jag inte rättighet längse att betvifia er tystlåtenhet.... Ni skall få veta allt... Durand kunde omöjligen stå stilla; så otålig var han. — Ni vet, började hofmästaren, att jag sjelf i går afton bar min höga matmors bref till hans eminens kardinalen. — Ja... ja — Kardinalen skref ett svar..— Genast? — Tror ni man någonsin låter en så mälkitg person som fru grefvinnan af Sainte-Anille vänta? frågade Rivat i förnärmad ton. — Ni har rätt, mycket rätt! svarade Durand. Förlåt . .. tusen gånger förlåt! ... Jag vet sannerligen icke hvar jag hide tankarne. — Detta svar, återtog Agamemnon, öfverlemnade jag åt min matmor, och hon läste detsamma : . . — Vidare, vidare? — Vidare täcktes hon ge mig del af skrifvelsens innehåll och befalla mig att förvara densamma... (Forts.)