Dagens Nyheter – 2 maj 1866, sida 3

Hvarjehanda Nyheter. Charles Dickens korp. Dickens var en gång den lycklige egaren till två rikt begåfvade korpar, af hvilka den ene träffades af en förtidig död, efter en alltför stark fru kost. Den andra och klokaste har af egarens mästarehand blifvit skildrad på följande sätt Denne vises första handling efter sin väns död bestod deri, att han försäkrade sig om all den nes qvarlåtenskap och uppkrafsade alla de ost kanter och slantar, sam den aflidne nedgräft i trädgården. Arbetet kostade oändlig möda och öfverläggning, och han egnade sig deråt mec sin karakters hela energi. Men då han lyck ligt fulländat detta värf, slog han sig på at studera stallspråket som han snart blef så full komligt mäktig, att han kunde sitta hela da gen utanför mitt fönster och spela kuskens rol Tyvärr har jag icke hört hans bästa konst stycke, då jag icke kunde följa hans förra hus bondes uppmaning att visa korpen en druc ken karl, om jag ville se hans förnämsta konst emedan endast nyktra personer kommo i han: närhet. Men icke desto mindre förvärfvade har sig min djupa högaktning. En gång träffad jag honom helt oförmodadt en qvarts timma väg från min bostad på en gata, der han gra vitetiskt promenerade fram och tillbaka, visan de prof på sina konster för en skådelysten folk hop. Aldrig glömmer jag hans allvarsamm uppsyn midt ibland den stojande omgifningen och lika litet det hjeltemod, hvarmed han, fö att icke bli hemburen, försvarade sig bakom e1 brunn tills han besegrades af öfvermakten. Hai dog vid unga år, måhända emedan stora snil len sällan bli gamla, kanske också emedan ha: tagit något skadligt ämne i munnen och deri från låtit det falla ned i magen. Detta sed nare antagande är så mycket mindre osanno likt, som han visade stor förkärlek för en träd gårdsmur, der han hackade bort all rappningen och krossade otaliga fönsterrutor under det ha lösryckte och slukade stora stycken af bly-in fattningen, samt slutligen förtärde hälften en trädtrappa om sju stegs längd. Afven denn korp sjuknade och dog framför kaminelden, sc dan jag haft honom tre år. Anda till sist ögonblicket riktade han sina ögon på ett styck kött, som rostades, och föll plötsligt på ryg under dödsropet: Kuckuk!