Dagens Nyheter – 27 april 1866, sida 3

) På det att våra läsare må få ett begrepp om beskaffenheten af dessa mödor och försakelser, så meddela vi följande utdrag ur landtmäteri-styrelsens memorial den 31 juli 1865, angående förbättring af landtmätarnes pensionsvilkor: 1 detta för slag (nemligen pensions-komitåns), som afser att förhjelpa landtmätarne, i anseende till deras svåra tjenstgöring, till pensions åtnjutande tidigare, än många andra tjenstemän, instämmer styrelsen fullkomligt och anhåller i underdåninghet, att, såsom ytterligare skäl för nådigt bifall till samma förslag, tå anföra följande, som torde adagalägga, att helsa och lif i hög grad äfventyras under den tjenstgöring, som åligger storskiftesoch afvittrings-landtmätarne. Sedan de under vid pass 7 månaders tid af hvarje arbetsår måst uteslutande sysselsätta sig med kammargöromål, såsom beskrifnings-, uträknings-, delningsoch renovations-arbeten, så måste de under de återstående 5 månaderna af året blottställa sig för följderna af en alldeles motsatt ytterlighet, eller den, att beständigt vara skiljda från hemmet och att, i och för mätningar och utstakningar på marken, från kl. 4—5 på morgonen till sent på aftonen hvarje dag, lefva ett fältlif, hvilket medför ett nästan mer än rågadt mått at kroppsoch själsansträngningar samt försakelser af alla slag. Utestängde från umgänge med bildade menniskor, måste de då, gemenligen veckovis och ofta i hela månader, vistas i stora skogar och andra obyggder, till hvilka de visserligen aldrig kunna komma på ordentliga vägar, utan mås e vandra på föga tilltrampade, slippriga, af vindfällen eller stenar belamrade, gångstigar, eller genom vä diga skogssnår och stensamlingar, öfver d upa kärr eller strömmar, med botten af löst liggande kullerstenar. Af sådana, stundom milslånga, vandringar upptröt.ade, nå de slutligen sina arbetsstationer, som gemenligen finnas flera mil från närmaste vanliga menniskoboningar. Väl träffa de stundom på få odar eller kolarkojor, men dessa äro i de flesta fall så usla, nedrökta och fulla af vämjelig ohyra, att de icke kunna bebos af landtmätarne. Dessa bo då i för tillfället uppför a riskojor, eller under lummiga träd, eller utskjutande klippstycken, omgifna af djupa kärr och myrar, hvilka vålla att nätterna, i trots af de eldar, som upptändas kring lägerställena, äro kalla och fuktiga. Deremot äro dagarne stundom öfver höfvan heta och millioner mygg och knott lemna den, verkligen i sitt anletes svett arbetande tjenstemannen ingen ro Sällan kan han åtkomma ett ringa mått mjölk och får derför nästan oupphörligt lifnära sig med 8. k. torrföda, som vanligen anskaffas för flera veckor i sexider : och fortskaffas från en ort till en annan, allt som arbetet framskrider, på de dervid biträdande många dagsverkarnes skuldror. höres