Dagens Nyheter – 27 april 1866, sida 1

— Det skall man kanske säga; men hvad bryr ni er om det? — Alldeles intet; tvärtom erfar jag en viss glädje deröfver. — Ahl det var sannt; jag glömde en sak. , — Hvad då? — En väsendtlig sak ..; — Väsendtlig? — För er åtminstone, ty för oss är den af föga betydelse. — Och det är? — Priset på rummen... — Jaså, priset... — Ja, just priset; Ni har väl bestämt det, förmodar jag? — Åh! ja..: det är naturligt. :;. — Nåå? oo Jo..: priset är... det skulle vara... Jag tänkte att det skulle bli. :. — Låt höra! — Tre hundra francs i månaden, sade ändtligen herr Durand, som förut haft samma våning uthyrd för två tredjedelar af denna summa. — Tre hundra francs? upprepade Rivat; — Finner ni det dyrt? — Tvärtom synnerligen billigt. — Ja, affären är god, mycket god... Ser ni, det är för äran att ha en så förnäm dam till hyresgäst .:. som jag gör en uppoffring sne — Saken är afgjord... Vi gå nu ned till er, och ni torde vara god och ge mig ett litet qvitto. — Ett qvitto? — Ja; — Och ..: hvarpå, om jag törs fråga?