Dagens Nyheter – 27 april 1866, sida 1

Den okände skrufvade på sig en smula, ordnade sin halsduk och tog sig om hakan. — Med största nöje, herr Durand, med största nöje... Jag heter Pascel Eudoxe Agamemnon Rivat och har den äran att vara hofmästare hos den ädla och mäktiga fru enkegrefvinnan af Sainte-Anille... Husegaren, herr ylle-, sammetoch sidenvaruhandlanden bugade sig så djupt att det nedhängande håret nästan snuddade vid golfvet. — Baronessa af Haut-Pas, fortfor hofmästaren, egarinna af Tour-Barrge i Poitou, FolleOrtie i Anjou, Plouesgatinelgaz i Bretagne, Jarnombille, Sac-å-PAsne, Malotrufutaine och andra stora herregods, som det vore för långt att nu uppräkna. Under hela tiden medan denna harang utsades, förblef herr Durand i samma ödmjuka och obeqväma ställning. — Låt oss nu se på era rum, återtog mäster Rivat. Durand gick framför främlingen, dock icke utan att först ha minst tjugu gånger bedt om ursäkt för den frihet han tog sig. Han tyckte att hofmästarn på sätt och vis var att anse för adelsman, emedan han lefvat i beröring med så mycket förnämt folk. Den bruna drägten ingaf honom en synnerlig respekt. Man besökte våningen, som skulle uthyras. Den var rymlig, väl inredd samt verkligen dyrbart och komfortabelt möblerad. Alla golfven voro betäckta med mattor; kronan i salongen förskref sig från Palais-Royal i så måtto att Durand fått den till present af sin vän hoftapetseraren.