med personer, hvilkas moral var skämd och som delade hans egna lastbara böjelser. Ingen kunde vara mera egnad än markisen af Thianges till att vinna regentens sympatier; också stod han synnerligen i gunst hos denne. Han presenterade chevaliern af Tremblaye för sin gynnare. Regenten kände till namnet alla de högadliga familjer som bodde på sina gods i landsorten och som då för tiden kallades la grande noblesse de province i motsats till hofadeln (la noblesse de cour.) Namnet Tremblaye var honom väl bekant. Ilan visste att det tillhörde en bland de äldsta och rikaste adliga ätter i Picardie. Men att denna familj utslocknat med markis Reginald, derom var han helt och hållet okunnig. Också mottog han Rolf såsom hade denne varit en verklig Tremblaye, d. v. s. med utmärkt välvilja. Rolf hade godt hufvud och var mästare Ii konsten att ställa sig här i verlden. Han sökte utfundera ett sätt att komma i ett riktigt intimt förhållande till regenten, väl vetande att dennes vänskap kunde bli honom vid många tillfällen till stor nytta. Om en vacker dag ett oblidt öde skulle låta hans verkliga lefnadsställning komma i ljuset, ville han kunna trotsa stormen, stödd mot en fast klippa, hållen under armarne af regenten. Rolf meddelade sig med herr Thianges. Han yppade för denne ur hvilken källa hans stora rikedom härflöt. Herr Thianges affärer hade länge varit mycket klena. Han lofvade hjelpa Rolf i utföran