deras far. Han trodde derföre att den unge officern ämnade vända sig till honom med begäran att han på sin bröllopsdag skulle förära honom den summa han behöfde. Och han sade till sig sjelf, att han icke ville se någon . olycklig eller bekymrad menniska i sip närhet den stund, då han skulle förenas med Blanche, d. v. s. nå den största lycka på jorden, och att det således skulle hli honom en verklig tillfredsställelse att få hjelpa sin bror ur den förlägenhet, hvari denne befann sig. — Nåå, min kära Pbilip, s sade han, låt höra hvad det är för ett vigtigt och hemlighetsfullt meddelande du har att göra mig? — Lyssna uppmärksamt-till hvad jag säger dig, genmälde den yngre brodern, och betänk dig noga, innan du svarar mig. Den ton, hvari dessa ord utsades, förvånade Alberie. Han betraktade Philip, för att i hans ansigte läsa, om han talade allvarsamt. Den unge mannen såg mycket dyster ut. De sammandragna ögonbrynen gåfvo hans anlete ett vildt uttryck. Alberie erfor en viss oro. En stämma ropade till honom ur djupet. af hans själ att någouting sällsamt och förfä skulle komma att försiggå mellan honom och hans bror. Philip återtog: — Du skall icke blifva gift med Blauche. — Hvad! skall jag icke bli gift med Blanche? upprepade Alberic, som knappt visste om han skulle tro sina egna öron. — Nej, svarade Philip.