Dagens Nyheter – 19 april 1866, sida 2

Klagomlän från Skåne. Ombud för 110 åboer och torpare på Råbelöfs gods, hvilket inpehafves af major Kennedy, hafva ankommit till hufvudstaden för att hos K. M:t anföra klagan öfver den, enligt deras förmenande, orättvisa behandling, för hvilken de äro utsatta. I sådant syfte hafva de låtit uppsätta oeh underteckna en till K. M:t ställd petition. Svenska postikontoret i Hamburg. Enligt telegram från Hamburg till oss, omtalade tidningen Altonaer Nachrichten i förrgår, såsom ett rykte, att svenska postkontoret i Hamburg skall, för besparings skull, indragas och Hamburgs eget postkontor derefter öfvertaga försändningen af posterna till Sverge. Tidiga böner. Vid landtbruks-akademiens sammankorgst i måndags utdelades från experimentalfältet af hr Dannfelt sex veckors bönor,, d. v. s. bruna bönor, som mogna på den korta tiden af sex veckor från sättningen, ätminstone uti deras hemland Canada. Här hafva de visat sig mycket tidigare än vanliga bönor af samma slag och hade derföre förra året lemnat full och riklig skörd, under det att vanliga bruna bönor före mognaden hade frusit bort. Foderbrist. 1 Jönköpings och Kronobergs län lärer råda stor foderbrist, så att man, såsom surrogater för halm, användt dels granris, dels finsållad sågspån till boskapens utfodring, hvilket nogsamt ådagalägger huru stor foderbristen är, och huru litet man tänkt sig före, då man för framfödande af ladugårdarne nödgades gripa till dessa utvägar. Tåg från Katrineholm. Om söndag lär i Norrköping vara att förvänta lokomotivet Odem från Katrineholm med åtskilligt gods för jernvägsbyggnadens räkning, hvarvid hela den vid Katrineholm-Norrköpingsbanan anställde jernvägs-ingeniörsstaten ärnar medfölja en corps. Att arbetet redan är så pass framskridet, att sådant låter göra sig, är en nyhet af lika glädjande som öfverraskande innehåll. Filipstad—Norwums gjernvägsbolag har, enligt telegram till Göteborgs handelstidning, blifvit konstitueradt i måndags. Lidners sista bostad. Ett litet anspråkslöst trähus, N:o 14 vid Rörstrandsgatan, håller nu på att nedrifvas för att å tomten uppbygga ett palats. Om några dagar är det lilla rucklet jemnadt med marken. Hvad är det att tala om, frågar sannolikt läsaren; har det då någon historisk betydelse? Ja, det har det visst, värde läsare. Det var, enligt inom egendomen gängse och för säker ansedd tradition, inom dessa murkna väggar som den odödlige känsloskalden Bengt Lidner under de sednare åren af sitt sorgliga lif bodde och diktade, och der han uppgaf sin sista suck. Det var der som den oförgätlige Bellman, till den aflidne vännens begrafning, gaf hans sörjande enka sina hopsjungna 50 rdr. För att icke det anspråkslösa huset skall förgås utan att efterverlden må hafva något minne qvar af dess utseende, har en fattig målare — eget nog en tysk — i dessa dagar aftecknat detsamma, så väl till det yttre som det inre. Man torde kunna hoppas att få se det återgifvet i någon af våra illustrerade tidningar. När en död morkulla betalas med en dukat — hvad är då en lefeande morkulla värd? En fogelhandlande Nyström, boende i huset N:o 5 vid Tolländaregatan å norr, har en sådan fogel i bur, som är fångad i dessa dagar. Sannolikt är han ej obenägen att afyttra densamma åt någon liebhaber. Ett barns räddning. I går kl. omkring 6 e. m. föll en gosse från en båt ned i kanalen vid Munkbro-kajen Han fördes af uppsjön under hvalfvet. Det var tydligt att han skulle omkomma, derest icke någon kastade sig i vattnet för att rädda honom. Men det saknades lyckligtvis icke räddare. E. o. kammarskrifvaren G. Zelin kastade sig påklädd i vattnet från en båt invid Munkbrokajen och simmade efter barnet. Han fick tag i det och förde det upp på den smala landremsan nedanför Riddarhusets mur. Derifrån upptogos både räddaren och gossen af en utaf de små ångbåtarne. Nästan samtidigt med hr Zelin hade kommendörkaptenen grefve A. Taube ka