Dagens Nyheter – 19 april 1866, sida 1

Äfventyraren. Roman af förf. till Jean Vaubaromn. (Forts. fr. föreg. AZ) Ko Philip. Philip var tjugufem år gammal. Det var en reslig och väl växt ung man, mycket vackrare än hans broder: Hans svarta, af naturen lockiga hår afstack bjert mot det fint bildade ansigtet, som var blekt af nattvak och utsväfningar. Hans mörkbruna, silkeslena mustascher voro särdeles långa och med mycken omsorg uppåtvridna. Korteligen, den unge officerns utseende angaf tydligen sprätten, vällustingen. I hans hela väsende låg någonting, jag vet icke hvad, som alltid finnes hos och utmärker dåliga karakterer och som mycket behagar fruntimmer.:: jag borde till och med säga nästan alla fruntimmer. Philip var för någon tid befriad från tjenstgöring. Som hans börs var tom, hade han beslutit sig för att tillbringa största delen af sin ledighet i fädernehemmet. Tanken på det enformiga lif, han der skulle bli tvungen att föra, hade — vi böra upplysa det — förefallit honom mycket afskräckande. Det var endast den tvingande nödvändigheten som kunnat förmå honom att vistus på landet, skiljd från alla de omvexlande nöjen hvarvid han blifvit van.